Har ni tänkt på hur det är?
Vissa perioder kan det vara ganska lugnt. Det händer inte så värst mycket som avviker från det vardagliga och sedan säger det bara "vips" så ramlar det ena roliga efter det andra över en.
För när jag väl landat hemma, efter Skåne/Danmarkstrippen, så bara fortsatte det liksom.
På söndagen var det dags för konfirmation. På måndagen satt jag inne på Värmlands Arkiv i Karlstad, tillsammans med en fotograf, och jobbade med layouten inför den kommande utställningen i Slakteriet i Kil (vernissagedatum 30 juni)
Ja, och sedan åkte jag hem och satte mig på trappen och började vänta...
Oj, vad jag började vänta...
För det kände jag väldigt tydligt när jag satt där i solskenet.
Pirrigt förväntansfullt och väldigt spännande skulle det bli, för nu väntades det långväga besök minsann! JAPP! Som jag hade väntat på detta. Så, när mina gäster väl kom så var jag så ivrig och glad att jag sprang och mötte dem innan de hann ur bilen tror jag! *ler stort*
Något som förvånar mig lite grand - så här i efterhand - var att jag inte tog fler bilder?!?!...
I vilket fall som helst så har jag alltid de här dagarna sparade inne i mitt hjärta, också får jag helt enkelt nöja mig med att bjuda på de här bilderna till er andra.
Jaha ja, tänker ni säkert nu! Vilka var det som kom då?
Dessutom så hade jag pratat med AnnaMaria så att hon skulle komma och överraska dem.
Ja, sedan känns det som om allt gick i ett rasande tempo, men att vi ändå fick stunder till stillhet och ro. Hur nu det kan gå ihop?!?!
På måndag kväll fick vi specialvisning i Magnus butik, Rost Interiör.
Lika härligt att vara där, precis varje gång.
Han har verkligen en helt makalös känsla för detta med inredning!
Vet ju att Eija pratat om att få åka dit ganska länge, och nu äääääääntligen.....
Ja, och Lisbeth kände nog lite samma tror jag!
Man vill liksom inte sluta att vara där om ni förstår hur jag menar?!
På tisdagen tänkte jag att de skulle få en liten inblick i min "vardag" så då åkte vi till Skaparboden i Kil. Där fick de prova på lite skapande.
Och efter det så har jag inte fler kort att visa. Känns lite snopet nästan.
Men, jag kan berätta att vi hade en härlig dag med en massa olika besök på schemat.
Bland annat på ett av mina favoritställen, där jag har hittat många skatter minsann.
Den här gången kom jag hem med en helt ljuvlig besticklåda i trä, med den underbaraste turkosa färg man kan tänka sig. OCH, en liten sak som jag letat efter ett tag nu....
Den får jag minsann ta och visa bild på i nästa inlägg kanske?!?!...
Sedan åkte vi till Granne med Selma Sussie!
Det är också ett ställe som man allvarligt funderar på om man inte kan stanna kvar vid i evigheter.
Tyvärr så har jag inga bilder därifrån, men jag hoppas att Eija och Lisbeth tog kort så de kan visa.
Alltså, ibland vet jag inte riktigt hur jag med ord ska kunna beskriva sådana här möten. Vissa människor går verkligen rakt in i hjärtat och de här tjejerna fick som en egen plats där inne kan jag lova.
Det var så oerhört berikande och jag känner mig så lyckligt lottad.
TACK FÖR ATT NI KOM!




























