Det vackra!

Sitter här vid min skrivarhörna med soft musik i bakgrunden.

Det är fortfarande lite mörkt och jag har tänt levande ljus.

Lågan leker lite förföriskt med prismorna i takkronan och jag förlorar mig bort!

Bort i det vackra................

Det finns så mycket som är vackert, som berikar våra liv.

Ibland är det naturen som bjuder på fägring, ibland är det omtanke hos andra människor. Visst är det vackert med omtanke?

Ibland kan det vara något materiellt i form av två oerhört vackra strutar.

Handgjorda, broderade med vackra spetsar och det tilltalar verkligen mina sinnen.

Det är Anki som gjort dem och jag är så himla glad för dem. Tusen tack goa Anki för att du tog tid tiden att göra dem till mig!

Vanligtvis hänger strutarna i köket, där ovanför min "Anna-Maria"-kudde som jag kallar den för. Många av er förstår varför, annars får ni kika in hos henne.

Bakom hjärte-kudden skymtar en annan favoritkudde som jag fått av en vän.

Det enda som inte stämmer in är den gula tapeten i bakgrunden, men så bor jag ju i lägenhet och ibland är det bara att gilla läget. Att inte lägga vikten vid det som inte tilltalar sinnena, utan faktiskt glädjas åt just det som är bra.

Att välja att se det som är vackert, unikt och speciellt.

Fick mig en extra tankeställare nu imorse när jag var in hos en blogg-vän och läste.

Just det här med vad vi ser hos andra, vad vi väljer att se.

Om det är någon som är lite speciell, lite annorlunda - vad ger oss rätten att döma, att förkasta, att se ner på en annan människa?

Vi vet inte vad som format dem att bli just de som de är.

Men, visst är det lätt - alltför lätt.

Små gliringar, oförstående blickar, vassa ord.

Tänk att mötas av detta, en omgivning som inte förstår.

Då är det lätt att ge upp, att inte orka....

Det var smärtsamt att läsa hennes rader, det berörde starkt.

Ibland kan det räcka med att se en annan människa, att dela med sig av ett leende.

Det är också något som är vackert!

Tänk att plantera in vackra ord i våra sinnen, likväl som vi planterar vackra blommor i arrangemang. Det är inte alltid som mossan ger en stark lyckokänsla, inte alltid som stenarna livar upp våra sinnen när de ligger där utspridda. Men samlar vi ihop dem tillsammans, sätter ihop dem med harmoni så kan de mycket väl få en smakfull helhet.

Så kan det vara med orden också..........

Men, en del av dem tål absolut att smakas på i sin enkelhet också, utan avancerade sammansättningar. De är så oerhört vackra i sig!

Omtanke.........

Medkänsla............

Ödmjukhet.....

Tacksamhet........

Glädje............

Med en önskan om det allra bästa till er!

Kram Mia