Rummet för välbefinnande

Rummet för välbefinnande

fredag 29 oktober 2010

Många strängar på sin lyra.......

Tredje och sista inlägget om Borås-resan!
Helgen som inrymde i stort sett allt sådant som man önskar sig.

Besöket hos Betty´s hade jag sett fram emot och här är några bilder som jag tog utanför butiken. Med ett sådant välkomnande är det väl klart att man fullkomligt sugs in i butiken - man vill se mer!!!!!!!!



Jag längtar redan till nästa besök......

Jag skrev ju om lyckan när jag hittade den gamla drickabacken och jag kan fortfarande bli så där pirrigt glad i hela kroppen när jag står och tittar på den.
När jag fotograferade den, och sakerna som jag köpte hos min goa vän Mia, ställde jag dit ett av hjärtana som jag tillverkar och säljer.

KÄRLEK!


För det är ju så jag känner inom mig när jag ser vissa saker.
Eller träffar vissa människor.


En person som är så där sprudlande full av kärlek är ju en vän som har många strängar på sin lyra. En bekantskap som jag gjorde för ett år sedan ungefär och det kändes som att vi hittade varandra direkt.

Nu såg jag verkligen fram emot att få träffa detta energiknippe igen. Så när vi närmade oss Borås på fredagskvällen utropade jag i värsta Robin Hood manér:

- Mot Sherwood-skogen!

Nej, vad säger jag?!.....


Åhhhh, så roligt det var att träffas igen och även om det var en kort stund som vi sågs så hann vi med massor. När jag klivit över tröskeln tog jag förväntansfullt av mig skorna och gick in till TV-rummet.
Där var den!!!!
TAKMÅLNINGEN.

Ni vet väl hur det är när man beträder "blogglandia"?
Man ser, följer och läser om renoveringar, utbyggnader, köksbyggen, sovrumsmake-overs osv.
När man ser alla dessa bilder så är det som om man är där, även om jag sitter hemma hos mig själv framför datorn. När man sedan får komma och se det "live" så blir det en sådan märklig känsla ibland. Och, det är så kul!

Takmålningen är så vacker, och Pia är enastående som skapar dessa mästerverk. Hur hinner hon? Men, så har hon en fantastisk man också må jag säga. När man kompletterar varandra bra tror jag att det mesta flyter lättare. Och, här var det flyt kan jag lova för TV-skåpet var i stort sett på plats det också....

Nu, efter alla dessa superlativer så kanske ni vill se lite också?
Kika in hos Ateljé Skogslyckan så förstår ni nog.

Om det nu skulle vara så att ni får en bild av denna kvinna som en seriös, målmedveten och duktig affärskvinna så är det helt rätt.
Men, psst - jag ska ge er lite inside-information.
Hon kan vara galet rolig också!

På lördag kväll var vi på gemensam fest och jag hade så roligt. Pia hon spelade gitarr och sjöng (för det kan också.....), hon berättade historier och jag skrattade så tårarna rann.

Summa sumarum:
En helg som innehöll det mesta av det bästa!


söndag 24 oktober 2010

Åhhh, men... Ohhhh.... WOW......JÖSSES!!!

Det var precis så jag lät, när jag såg det som skymtade fram.
Inuti en trälåda, som stod på golvet i butiken, såg jag en antydan av något helt underbart.
Kom av mig helt och hållet, och fullkomligt slängde mig ner på golvet för att se om det verkligen var sant - OCH DET VAR DET!
------------------
Vi är alltså tillbaka i Borås, det är lördag förmiddag och jag har bestämt träff med en nyfunnen vän. Vi har gjort upp att ses på Betty´s, en alldeles ljuvlig affär.

Vi står och pratar samtidigt som jag lite automatiskt sveper med blicken över alla vackra saker. Det står en härlig, stor trälåda på golvet, men vad är det egentligen som är inuti där???
Jag lutar mig lite framåt för att se bättre och sedan blir det tre snabba steg och helt plötsligt står jag alltså på knä där framför trälådan med bultande hjärta och brinnande iver.

Åhhhh, det är en gammal drickaback i trä och den är så otroligt fint bevarad.

När jag står där på knä och samtidigt ger ifrån mig små lyckorop kommer en av tjejerna som jobbar i butiken och går förbi. Jag tittar bedjande upp och frågar:
- Kan jag få köpa den? Är den till salu?
- Ja, det får du, säger hon med ett leende på läpparna. Tycker mig även se en antydan till förvåning. Men, det är klart, tänker jag för mig själv, det är väl inte varje dag de har en salig värmländska på golvet som tackar och ler och bubblar om vartannat.

Den butiken ska jag absolut besöka igen. Så mycket fint och väldigt trevlig personal.

Lotta, som är en av mina absolut bästa vänner, förstod direkt vad som var på gång när jag bar träbacken ur bilen och bestämt stegade fram mot kameran.
Nu skulle här fotograferas...

Lite sluttande underlag, grenar, löv, snöbär...
Snacka om att gå igång!

Krukan med så underbar patina köpte jag också hos Betty´s. Tänk en julros i den!

Sådana här tillfällen måste jag säga att jag gillar hösten.

Ja, jag fullkomligt bubblade av glädje, lycka och inspiration.

Så, när jag fotograferat mig nöjd på detta motiv...

... bestämde vi oss för att ta en promenad i skogen.

Det var en trolsk stämning och vi gick där och njöt.

Kameran hängde ju kvar runt halsen på mig, så jag orkade inte hålla mig.

Helt magiskt!

Ja, jag blev så till mig så jag var tvungen att föreviga min vän också.

Det här är "min" Lotta det. Hon som alltid finns där i alla lägen.

-Kom Mia ska jag visa dig på något!
Så gick vi en bit till och sedan, där in till vänster dök den upp.
Den lilla skogsvägen som Lotta ville visa.
-Är inte det här Känslans väg? sa hon och jag nickade samtidigt som jag liksom drogs och lockades dit. Jag ville framåt och se vad som kunde skönjas där bakom grenen.

Men, tänk - jag gav mig till tåls!
Jag stod en stund och njöt av alla intryck och sedan konstaterade jag nöjt att den dagen kommer den också. När jag ska vandra fram längs den där vägen och få se vad som finns där bakom grenen. Men som sagt, en väg i taget, och jag trivs riktigt bra på den jag vandrar fram längs just nu...

I nästa inlägg kommer vi till slutklämmen...
Jag träffade ju ännu en bloggvän förstår ni.

torsdag 21 oktober 2010

Nu är det på plats!

Här kommer nu fortsättningen på förra inlägget, men jag kommer att gå i lite bakvänd ordning. Från söndag, till lördag, till fredag...

Söndag = besök i "Lilla Blanka hemmet"

Åhhhh som jag hade väntat på detta!
I värsta Gert Fylking-manér skulle jag ha kunnat utropa - ÄNTLIGEN!

Tänk att ha så mycket bra att se fram emot på en och samma dag.
Få träffa underbara Mia och hennes familj, bli så där härligt bortskämd med god mat och sanslöst god kladdkaka, att få tillbringa en stund i detta vackra hem och dessutom få hämta hem mina saker som jag köpt i Mia´s web-shop "Lilla Blanka Vintage Collection".
Kika gärna in där, det är väl värt ett besök.

När man befinner sig i så där trevligt sällskap är det som om tiden bara försvinner bort.
Förstår verkligen inte vart timmarna tar vägen???

Men, vad var det jag köpte nu då?
Jo, minsann - det ljuvligaste gröna slagbord som man kan tänka sig.

Det är så härligt slitet och jag är så svag för just den här gröna nyansen.
Perfekt avställningsyta och vid behov är det bara att fälla ut klaffarna.
Ja, argument för att köpa det saknades inte alls kan jag lova *ler*

Det fick följa med en stol hem också, men den har jag inte fotat ännu.
Min nya skaparstol, och jag kan säga att jag känner mig kreativ bara jag tittar på den.
Det var ett välbehövligt köp för det är viktigt att jag sitter bra när jag jobbar med smyckena.
Ahhh, ett förståndigt köp alltså?
Absolut!





Bordet fann sig väl tillrätta tillsammans med mina saker här hemma.

Så, nu kan jag fälla ut klaffen, sätta mig på stolen och börja julpyssla.
Vad ska jag pyssla med då?

Jo, jag hade tänkt att göra något roligt av den sista investeringen jag gjorde hos Mia.
Nämligen bokstäver!

Det är nästan så ni förstår att det kliar lite i fingrarna nu, eller hur?!..

Men, det kliade ju rejält i fingrarna på lördagen också...
Då hittade jag nämligen något som fick hjärtat att bulta lite extra.

Inköpet gjorde att jag fick rena rama fotograferingsnojan.
Gick lös totalt där ute i naturen, bland grenar och löv.
Och, de bilderna får ni se i nästa inlägg.

Visst är det lätt att bli nyfiken och undra vad det var för något?

Ett litet smakprov kanske?


Ja, jag är snart tillbaka med nästa bildkavalkad.
Hoppas ni orkar med alla dessa bilder.
Själv blir jag så lycklig när jag fotograferar och arrangerar så jag nästan bubblar över.

Ha det gott!


måndag 18 oktober 2010

Åhhh, vilken helg!!!


Ibland finns det verkligen tillfällen när man önskar att man kunde stanna tiden, att man kunde pausa den för en stund. När det fullkomligt händer bra saker hela tiden.

Det är precis en sådan helg som varit nu...

Så fantastiskt underbar men mer än så blir det faktiskt inte om den idag.

Jag kommer att berätta mer om den i nästa inlägg, och säkerligen inlägget därefter också.
Har tagit foton som jag ska visa er snart....

Bilderna som jag visar idag har därför inte alls något sammanhang med helgens resa.
Jag tog dem i torsdags när jag hade min "balkong-dag".

Ställde upp olika miljöer som jag sedan fotograferade och det är så sanslöst kul det här.
Jag njuter verkligen...


På dessa foton finns det med något som är oerhört värdefullt för mig.
Nämligen änglarna på bilden ovanför.
Fick dem av min farmor när jag var liten och de har följt mig i alla år och jag fullkomligt älskar dem. De får idag bli en symbol för vänskap!

Tack alla ni som förgyllt vår helg, vilka vänner ni är!

Här är några ringar som jag skapat. De ligger på den ljuvliga spegelbrickan som jag köpt hos Marie. Ahhhhh säger jag bara. Den är så vacker så jag blir alldeles varm inombords.

En närbild på ringarna.
Här har jag återigen kombinerat återvunnet med nytt material.
Är det då man kan säga att det är lite "shabby"????

Något som definitivt platsar i kategorin "shabby" är ju de här skorna!
Det var de som jag tog mina första stapplande steg med.
De som tog mig ut på äventyr i den stora vida världen...

Känns som jag fortfarande befinner mig ute på äventyr - härliga äventyr!
Som det som var i helgen!

Har köpt så fint hos min vän Mia och jag är såååååå glad!
Nu ska jag ställa i ordning det så jag snart kan visa er bilder...........


torsdag 14 oktober 2010

Att öppna nya dörrar!

Den här bildkavalkaden får symbolisera mitt avsked till sommaren.

Dags att plocka ihop på balkongen och förbereda för vinterns ankommande.
Det är alltid lite motigt tycker jag för jag är ingen utpräglad höst och vintermänniska.



Älskar den spirande våren som ständigt ger nytt liv.

Tycker om sommaren. Denna period när allt nytt som skjutit skott liksom får växa till sig. Hur det får blomma ut och stå i all sin prakt.

Sedan kommer då hösten när allt lanar av.
Som en stor förberedelse inför den "stora vilan" vintern.

Vintern har jag nog svårast att förlika mig med, bortsett från den underbara tiden runt julen.
Då är det som om jag får lite konstgjord andning och helt plötsligt vaknar upp ur denna dvala.
Jag pysslar, pyntar och njuter av värmen och samhörigheten som infinner sig lite extra magiskt under just julen. Ja, så är det här i alla fall.


Men, jag kan ändå se nödvändigheten i våra olika årstider och det är så lätt att applicera dem på livet. Är det inte lite så det är där också?


Jag har jobbat något alldeles infernaliskt en tid här, men idag har jag en liten vilodag.
En dag när jag gör precis sådana saker som fullkomligt fyller mig med energi, glädje, lugn, harmoni, vila, inspiration - PRECIS ALLT DET DÄR SOM JAG MÅR SÅ BRA AV!


Jag står ute på balkongen och fotograferar.
En tanke börjar forma sig i mitt huvud...
Vid min aktningsvärda ålder har jag nämligen börjat lära känna mig själv ordentligt på djupet.
Hur jag fungerar...
*stort, stort leende*


Först får jag idéer och jag fullkomligt sprudlar och bubblar - VÅREN
I själva arbetsskedet går jag in för det otroligt intensivt. Det är högtryck - SOMMAREN
När jag sedan är klar så är det som om jag landar igen - HÖSTEN
Sedan har livet lärt mig att det är oerhört viktigt att bara stanna upp och vila - VINTERN
För, det är när jag tillåter mig att vila som mina nya idéer börjar gro - och vips är jag tillbaka till "våren" igen.


Så idag kan man säga att det är "vinter" för jag har mått så gott.
Jag har bara tagit det lugnt efter den senaste tidens INTENSIVA arbete.


Det har sannerligen öppnats många nya dörrar i mitt liv.
En del har nästan flugit upp själva, en del har jag fått öppna själv, några har kärvat en del innan de gett efter och det har funnits de som behövts låsas upp och till och med smörjas lite.


Nu är jag väldigt sugen på att öppna ännu en ny dörr!
Såväl symboliskt som bildligt.


Dörren till huset.
Huset med uthuslängan där jag kan ha min verkstad och ateljé.
Huset som har den där fantastiska själen i väggarna och den goa torpkänslan, men som rymmer precis allt som behöver få plats.


Den dörren längtar jag efter att få öppna!

onsdag 6 oktober 2010

Att tro!

Att våga tro!
På sig själv och sin egen förmåga.
Det är sannerligen en konst i sig.

För visst är det ibland mycket lättare att se det där som jag inte är så bra på.
Att se det där som jag inte riktigt är nöjd med hos mig själv.
Att säga till mig själv att jag inte kan.
Att tvivla...

För visst är det också mycket lättare att se det där som är så fantastiskt bra med andra människor, och liksom glömma bort sig själv.

Men, en liten påminnelse då och då om att tro på sig själv är väl ändå inte så dumt.

Det är ju inget som man behöver basunera ut till den stora allmänheten, för det kanske är så att det budskapet först och främst ska nå fram till oss själva...

Det var lite grand så tankegångarna gick när jag skapade det här halsbandet och armbandet. Korset får symbolisera just den ödmjuka tron på oss själva.

Halsbandet är gjort av återvunna pärlor, uppblandade med nya.
Tycker om den formen av skapande.
När gamla, till synes uttjänade, ting får nytt liv i en annan skepnad.
Det här halsbandet finns det alltså bara ett av.

Men - det kan hända att jag skapar något liknande, om jag hittar några pärlor med lite själ och patina som bara ligger där och väntar på något nytt *ler*

På lördag morgon ska jag gå upp tidigt, packa bilen och sedan bege mig ut på äventyr.
Då ska jag nämligen till Charlottenberg och visa lite av mina skapelser.
20 talet hantverkare kommer då att befinna sig här.

Så, i morgon kommer jag att varva beställningsjobb med att skapa inför utställningen.
Vi får väl se hur mycket jag hinner med.
För en sak brukar jag påminna mig om då och då när jag sitter där nere i verkstaden.
"När jag skapar utifrån känsla och glädje blir det allra bäst"
Därför finns det inga måsten och ingen stress.

Och, vet ni vad - ibland brukar jag bara stanna upp precis mitt i allt också bara drar jag tre djupa andetag. Sen bara är jag för en stund.
Då är livet gott!


lördag 2 oktober 2010

När det går rakt in i hjärtat...

För ett tag sedan var det en god vän som bad mig att visa mer foton av det jag skapar.
Ja, jag vet att jag är lite dålig på det...

Så idag visar jag några glimtar av smycken som skapats under veckan som gått.

När jag designar smycken brukar jag inte göra uppsjöar av varje modell.
En del blir helt unika i sitt slag, en del kan jag göra tre-fyra stycken av och någon gång händer det som sagt att det blir fler. Dock kan jag göra modeller som liknar varandra, men så är det någon detalj som skiljer dem åt. Det känns roligare på det viset.

För mig blir det mer stimulerande att skapa då.

Idag träffade jag Maria "Vildhjärta".
För er som inte gjort bekantskap med denna fantastiska kvinna ännu - kika in här!

Jag har haft ynnesten att träffa henne några gånger tidigare och varje möte ger alltid och gör alltid INTRYCK!

Några av raderna hon skrivit, till ett av sina skapade väsen, gick fullkomligt rakt in i mitt hjärta. Det skulle kunnat vara mina egna ord och det var så fantastiskt att få läsa dem.

Kanske inte alla av er där ute förstår vidden i dessa rader, hur de påverkade mig.
Men jag ska ge en kort förklaring:

Sedan jag valde att ta klivet rakt ut, att följa min inre röst, mitt kall och min starka önskan att skapa och designa, att vara kreativ och att ha möjligheten att välja att göra det som skänker mig glädje - sedan den dagen har jag förstått att en del tycker att jag är en "naiv romantiker". Verkar som om de undrar när jag ska vakna upp och förstå att man faktiskt inte kan leva så.

Jag älskar romantik, jag väljer att ha en positiv inställning i så stor utsträckning som jag bara kan och om jag någon gång lyckas skänka glädje i någon annan människa liv, om jag kan inspirera - ja då blir jag lycklig.

Varje uns av glädje, av lycka, av harmoni som man kan dela med andra människor är viktigt för mig. Men det betyder inte att jag är naiv. Det betyder inte att jag är blåögd.

Jag har valt att gå den väg som känns rätt för mig i livet - just nu.
Det kanske inte alltid är den lättaste vägen, men det är den mest berikande!

Här kommer texten:

"Jag vill ha en bättre värld.
Det har inget med min blåögdhet eller romantiska läggning att göra.
Det handlar om min vilja!"

Maria "Vildhjärta"

Det finns verkligen stunder i livet som liksom etsar sig fast och pratstunden med Maria idag är just ett sådant tillfälle. TACK MARIA!

Det finns några saker kvar på bloggloppisen, kika gärna in!

Ha det fint alla!