Ja, vad säger man......

Nu är det egentligen natten och jag skulle lagt mig för länge sedan, men så kom jag att tänka på "eskapaden i Sunne" och känner bara att jag måste skriva och berätta för er!

Något har jag i alla fall lärt mig genom åren, och det är att kunna skratta åt sig själv - det blir liksom roligare då.

Sedan, att kunna bjuda på sig själv gör ju faktiskt inte så ont det heller!

Ett gott skratt förlänger ju som sagt livet och då kan man väl dela med sig så man har fler att åldras ihop med!

Vi tog ju MC:n till Torsby för ett tag sedan. Solen den sken och livet var så där gott som det kan vara ibland.

På vägen hem stannade vi till i Sunne och åt lite. När vi sitter där och precis ätit klart så kommer jag plötsligt på att jag skulle ju absolut, väldigt gärna vilja hinna iväg till en butik innan stängningsdax!!!!!!!

Men, klockan är ju redan 17.50..... Attans, men vi hinner.........

Sagt och gjort - på med hjälmen, iväg på MC:n med ett svisch, och jo men visst - jag hinner in i butiken och klockan är 5 minuter i 6.

Tar mig en snabbrunda medan J sitter kvar ute på hojen och njuter av solen.

Dock inser jag att det ju faktiskt är en butik till som jag gärna vill hinna in i och klockan är nu 17.58.

Iförd skinnbyxor, MC-boots och halvöppen skinnjacka sladdar jag ut ur butiken, svischar förbi J som rofyllt sitter kvar utanför.

-Ska bara skynda mig till nästa butik! hinner jag få ur mig medan jag rusar vidare.

Tar sikte på hörnet där butiken ligger och med knarrande skinnbyxor rusar jag fram i 150 knyck.

Med andan i halsen når jag fram till trappen, lyfter stöveln OCH PAAAAAAANG!!!!!!!

Jag slår i foten i första trappsteget, fullkomligt flyger fram mot dörren som jag brakar rakt in i och sedan ramlar jag hejdlöst in i butiken!

JÖSSES, VILKEN ENTRÉ!!!!!

Håller på att skrämma slag på personalen i butiken samtidigt som jag hasplar ur mig:

-Åhhhh, jag var så rädd att jag inte skulle hinna innan ni stänger..............

Fattar ni????? Nej, det gjorde inte jag heller riktigt och definitivt inte J som lite halvchockad hade följt min framfart och sett hur jag flugit in i butiken.

Ja, en sak är då säker - livet är inte tråkigt!

Där stod jag, flåsandes, med knarrande skinnbyxor, boots och skinnjacka i denna värme och kunde inte låta bli att kommentera:

-Det är nu jag börjar fundera på varför jag tog av mig hjälmen?!....

Fick några ord med den trevlig personalen, som tack och lov överlevde min skrämselmanöver. Jag njöt i några sekunder innan det var dags för stängning och hann köpa med mig en underbar rosenkrans hem.

När jag sedan kom ut tillbaka till motorcykeln så fick jag ett skrattanfall som heter duga. Där hängde jag över sitsen och skrattade så jag skakade och tårarna de sprutade.

När jag några minuter senare väl sansade mig, tog några djupa andetag och torkade bort tårarna ur ögonen så upptäckte jag flera stycken runt omkring som hade ett gott leende på läpparna.

Kan ju alltid hoppas att jag förlängde någons liv den där dagen!

Ja, tack ni förstående, härliga människor på Pärlans tygbutik i Sunne som överlevde mitt besök och lät mig få njuta hos er en stund.

Ha det gott alla!

Mia