Att tro!

Att våga tro!

På sig själv och sin egen förmåga.

Det är sannerligen en konst i sig.

För visst är det ibland mycket lättare att se det där som jag inte är så bra på.

Att se det där som jag inte riktigt är nöjd med hos mig själv.

Att säga till mig själv att jag inte kan.

Att tvivla...

För visst är det också mycket lättare att se det där som är så fantastiskt bra med andra människor, och liksom glömma bort sig själv.

Men, en liten påminnelse då och då om att tro på sig själv är väl ändå inte så dumt.

Det är ju inget som man behöver basunera ut till den stora allmänheten, för det kanske är så att det budskapet först och främst ska nå fram till oss själva...

Det var lite grand så tankegångarna gick när jag skapade det här halsbandet och armbandet. Korset får symbolisera just den ödmjuka tron på oss själva.

Halsbandet är gjort av återvunna pärlor, uppblandade med nya.

Tycker om den formen av skapande.

När gamla, till synes uttjänade, ting får nytt liv i en annan skepnad.

Det här halsbandet finns det alltså bara ett av.

Men - det kan hända att jag skapar något liknande, om jag hittar några pärlor med lite själ och patina som bara ligger där och väntar på något nytt *ler*

På lördag morgon ska jag gå upp tidigt, packa bilen och sedan bege mig ut på äventyr.

Då ska jag nämligen till Charlottenberg och visa lite av mina skapelser.

20 talet hantverkare kommer då att befinna sig här.

Så, i morgon kommer jag att varva beställningsjobb med att skapa inför utställningen.

Vi får väl se hur mycket jag hinner med.

För en sak brukar jag påminna mig om då och då när jag sitter där nere i verkstaden.

"När jag skapar utifrån känsla och glädje blir det allra bäst"

Därför finns det inga måsten och ingen stress.

Och, vet ni vad - ibland brukar jag bara stanna upp precis mitt i allt också bara drar jag tre djupa andetag. Sen bara är jag för en stund.

Då är livet gott!