Jag funderar.....

Ja, jag sitter här och funderar lite.....

Nu är det ju så att det stadiet infinner sig i mitt liv lite då och då, som ni säkerligen redan förstått vid det här laget. *ler*

Det här med att fundera kan på sätt och vis liknas vid en resa.

Det börjar med grundtanken som startar alltihop, sedan leder den vidare till en annan, som i sin tur för allt vidare till nästa ställe - ja, det är som om varje enskild tanke tar mig med från en destination till en annan.

Det är ungefär som att ge sig ut på en hemlig resa, för man vet ju aldrig riktigt vart det slutar........... och hur det ser ut där, just då vid det tillfället!

Färdmedlen under en "tanke-resa" kan även de vara av vitt skilda slag från gång till gång.

Ibland känns det som om man svischar fram i ett jet-plan.

Ibland som om man cyklandes rullar fram på en lite gropig grusväg och inte riktigt vet om det är kittlande härligt eller om det mest gör ont av alla gupp som dyker upp.

Ibland som om man tar en stillsam promenad.

Ibland känns det lite som att ha en sån där rostig, gnirkande skev cykel som man tungt trampar på, i en uppförsbacke!

Och det är ju den där cykeln jag dras med just nu - men helst av allt hade jag önskat att jag istället suttit på tåget.................

Det där tåget till Göteborg.

Jag hade nämligen bestämt med min vän Lotta att just den här helgen skulle jag komma och hälsa på henne! Och jag har varit sådär förtjust förväntansfull, sådär som man kunde känna sig när man var liten och väntade på något bra, alldeles väldigt mycket!

Men, så tog jag ut mig lite mycket igen nu då och kroppen sa ifrån direkt och tänk!

VET NI VAD SOM HÄNDE?

Jag gjorde det.....

JAG LYSSNADE MED BÅDA ÖRONEN!!!!!

Nääääää, har ni hört. Knappt så jag tror det själv.

Jag insåg att det var bäst att vara kvar hemma och ta det lite lugnt igen då, och därför så blev det ingen tågresa. Och tankarna som sedan smyger sig fram gör att det känns som om jag sitter där på den gamla, gnirkande cykeln i en himla seeeeeeg uppförsbacke.

Jag funderar lite på mitt "kloka" beslut, begrundar lite grand och besvikelsen greppar givetvis tag i mig och tycker minsann inte alls att det är så himla bra med den där "klokheten" som plötsligt gett sig tillkänna. Vad skulle den vara bra för?

När jag hade kunnat vara hos Lotta och Catrine och haft så kul.....

Men, så kommer jag uppför backen tillslut och ta mig sjutton!!!!!!!!!!!!

Där uppe på krönet står världens, absolut läckraste lilla sportbil!

Jag kliver av cykeln, lägger den efter vägkanten och går sakta fram till bilen, ser mig omkring lite grand ifall det ska stå någon där som äger bilen, men det är helt folktomt.

Tänk, en svart, blänkande cab......

Men, vad hänger det där då? En lapp som det står "Till Mia" på.......

Jamen, det är ju nästa "tanke-fordon".

Visst tusan är jag besviken, men det kommer fler tillfällen och då kommer det ju bara bli ännu roligare att få se dem eftersom jag inte kunde åka den här gången. Jag får ju längta lite extra mycket efter dem helt enkelt.

Ja, bilderna idag är alla från butiken. Det har kommit så mycket fint och jag ville dela det lite med er - som balans till min klago-sång!

Nu ska jag ta och lägga i ettan och dra iväg mot nya mål!

Kram Mia