Rummet för välbefinnande

Rummet för välbefinnande

tisdag 1 juni 2010

Nattvak...


Inatt har det varit beredskapläge.....
Linn blev sjuk igår kväll, så under nattens mörka timmar har jag gått som i skytteltrafik mellan hennes säng och min. Baddat med kalla handdukar, bistått med vatten och helt enkelt funnits där.

Ibland tror jag att det kan vara en klart underskattad "medicin" - det där med att finnas där för någon annan som har det jobbigt.

Just i denna nattens tystnad är det som om man hamnar mitt i ett slags ingenmansland. Landet mellan (kvällen) och snart (morgonen), men ändå så lever man så starkt precis i nuet.

När jag satt där med handduken och baddade varsamt var det plötsligt som jag förflyttades tillbaka några år i tiden och visst är det väl ändå märkligt hur man så stark kan återuppleva vissa händelser?!....
Helt plötsligt befann jag mig på sjukhuset igen, när jag satt där och vakade - sekund för sekund, minut för minut, timme för timme, dag för dag..... Det var så olidligt, denna känsla av maktlöshet, att bara sitta där och vänta och hoppas och önska att hon skulle bli bättre.
Hur jag i detta mörka, isolerade rum upplevde sekundvisarens monotona tickande, hur det lät så högt på något vis, så ihåligt. Men, ändå var det ett litet tecken på att vi kommit ännu en bit närmare ett förhoppningsvis stabilare tillstånd.
Det var en tid som jag upplevde ytterligheterna på känsloskalan tror jag.

Jag fick också med mig något mycket viktigt från den händelsen och det är att aldrig, aldrig ta någon eller något för givet.
Att man bär en styrka inom sig som man inte ens kunde drömma om att man besitter, och var det någon som visade på denna styrka så var det Linn. Med sin kämparglöd och livsglädje gav hon inte upp och det är jag så tacksam för.

Ur det svåra kommer ofta något berikande också!

Idag hade jag egentligen riktigt mycket att göra, men vet ni vad - det står sig ganska slätt när man har den stora ynnesten att få finnas för och ta hand om sin dotter - som för övrigt redan nu börjar piggna till och jag tror snart hon är på benen igen.

TACK gumman för att du är precis den du är - jag älskar dig!

Mia

15 kommentarer:

Home and Lifestyle sa...

I hope she feels soon better! With your good care that will happen!

I wish you a great day, Mia! Lovely greetings, Ingrid

Les Cotrions sa...

Hope your daughter is feeling better soon!!! Take care!
Vale

Fånga dagen sa...

Hej Mia!
Tänk vilen gåva för Linn att ha dig då. Jag håller med det är no helt klart en underskattad medicin att finnas till. Tänk tryggheten i det.
Men det lät jobbigt att du gått igenom en sån svår period av oro och där ser man hur hjärnan påverkas och minns saker som man helst skulle vilja glömma.
Inte konstigt att det är svårt att finna sinnesro ibland, hjärnan vill ju något annat då och då.
Jag önskar Linn god bättring och dig en fin kväll.
Har du skickat adressen till mig förresten?
Kramar goa Mia
Lena

ETT RÖTT MONOGRAM sa...

Du är så snäll och go mot din dotter, det är bra medicin. Låter skönt att hon kände sig lite bättre. På nätterna blir tankarna lite annorlunda än på dan, hoppas ni får sova inatt nu. Idag har jag hämtat mina koppar! Wow, eller dubbelwow! så snygga. Och det ska bli så kul och komma till dig på torsdag, jag har en arbetskompis från Kil, hon har talat om hur jag ska köra.
Tills dess, ha det gott och krya på dig kram till Linn.
AnnaMaria

Skogslyckan sa...

Hoppas Linn mår bättre och att du har fått vila. Du är allt en hyvens till mamma du, fast är vi kvinnor inte alla lite sådana...barnen är ju det bästa vi har. Förstår att det väcker minnen, och det är bra att minnas, och ta med sig lärdomar från allt man upplever i sitt liv. Både positivt och negativt. Hoppas inte detta inverkar på helgen...
Varma kramar från Pia

Lantliv i Norregård sa...

Vad rörande!! Så vackert skrivet, man ska verkligen inte ta något för givet!! Hoppas hon mår bättre nu!

Kram Malin

Grön Iris sa...

Hej Mia!

Skönt att höra att hon mår bättre. Det måste ha varit en oerhört jobbig period för dig när hon var så sjuk, att få känna livet...
Än så länge har vi varit skonade, men jag känner för dig!

Må så gôtt i Kil,
Kram Linda

Nattmia sa...

Hoppas Linn mår mycket bättre nu..
Som du skriver så tror jag med att det är en bra medicin att finnas för någon som är sjuk eller inte har det bra..

Kram Mia

♥ Pia..... sa...

Hej Mia...ja det var då innerligt innnerligt innerligt för väl att Linn snart är på benen igen..en mors fasa när ens barn blir sjuka...och än en gång Mia..vad du skriver förunderligt vackert..man känner och föler med HUR ni har det...kram..Pia

Viola sa...

Känner igen din beskrivning..har kanske gått igenom samma sak med en av mina söner när han var liten och blev allvarligt sjuk....skönt att höra att hon är på bättringsväg, kram

Huset vid ån sa...

Hej söta Mia! Tack för dina rara o omtänksamma ord inne hos mig, dom betyder såå mycket....Hoppas att Linn kryar på sig! Många Kramar Therese

Sussi sa...

Så fint du skriver om din dotter! Och visst är det så....den allra bästa medicinen är nog att ha någon som finns där bara för dig och som innerligt bryr sig om...
Hoppas din dotter snart kryar på sig!

Kram
Sussi

Galtholmen sa...

Very touchy... kärlek till ett barn får vilken mor som helst att ha "red alert"-läge på. Och att läsa om denna omtanke får en mor att bli fuktig i ögonen.
Kram till er båda/
Ulrika

Beatrice sa...

Hej Mia!

Hoppas att Linn är lite piggare nu och att din omsorg om henne har skyndat på tillfrisknandet. Du skriver så vackert om henne och om dina minnen från tiden hon var sjuk, så jag blev riktigt rörd när jag läste ditt inlägg!

Visst är det så att man aldrig ska ta någon för given... det är något jag försöker tänka på, ofta... en dag finns de kanske inte där längre!

Många kramar till dig!
Beatrice

Vit som snö sa...

Du skriver så fint Mia. Skönt för Linn att känna att du fanns där, hoppas hon mår bättre nu!
Det lät som en riktigt jobbig period att minnas tillbaka till och iallafall jag tycker att tunga minnen oftare dyker upp om natten och blir extra verkliga då. Tack och lov att det gick så bra den gången!!!
Visst har man mycket att göra nu, det var längesen jag tittade in hos dej. Trädgårdshatten sitter på mest jämt här när tid finns över;) Men just nu har jag en period då jag jobbar en massa och då blir det bloggen som får mindre tid.
Sånt är livet.
Ha en riktigt fin helg!
Kram Cilla