VIDUNDERLIGT!

Det är en ljum sommarkväll, solen håller så sakteliga på att gå ner och det är som om stillheten, lite mjukt sådär, håller på att lägga sig tillrätta över landskapet. Jag sitter här, högt uppe på berget, och blickar ut över den vidunderliga utsikten och förundras över hur vackert det är.

Jag har plockat med mig datorn och sitter här uppe, ute i skogen, och skriver det här inlägget.

Kombinationen av den uråldriga naturens stillhet och dagens snabba teknologi känns nästan märklig - och under tiden som jag sitter här och skriver, så lyssnar jag till Händels "Lascia ch´io Pianga" och jag känner mig så oerhört lycklig.

Den senaste veckan har vi haft besök i olika omgångar, av olika vänner, och detta har berikat livet så oerhört mycket. Så underbart med dessa möten, att vi har så mycket att ge varandra på våra olika sätt. Det är så fantastiskt att kunna umgås så villkorslöst...

Nu ska jag hänge mig åt detta vidunderliga, stora som jag känner precis i detta nu.

Så jag stänger ner datorn, låter Händel vila en liten stund och sedan ska jag insupa tystnaden, fylla hela min kropp och själ med detta vackra skådespel som naturen bjuder på.

Mia, Gua och era familjer - TUSEN TUSEN TACK!!!!!!!!