Klenoder från svunna tider.....

Nu ska jag berätta lite mer om lyckoruset hos min goa mamma i lördags.

Hon ringde mig en dag och sa att hon hade lite saker i en låda som hon ville visa mig.

Då blir man nyfiken.........

Och, det var inte vilka saker som helst. Det var som att öppna dörren till en svunnen tid när jag tog av locket på den där blekgula lite buckliga plåtlådan kan jag lova.

Gamla fotografier på släktingar - bland annat ett bröllopsfoto på min mormors föräldrar! SUCK!

Slitna och vältummade böcker som man håller med varsam hand och samtidigt förundras över dess unika historia - och då talar jag verkligen inte om bokens egentliga innehåll.

Rusig av lycka tittade jag sedan vidare på vackra gnistrande smycken, fickur, spetshandskar, skor, sockerransoneringskort, karaffer med den skiraste slipning.

Words are not enough!

Det fullkomligt rusade i hela kroppen på mig och denna känsla fick gå vördnaden till mötes för att hitta något slags balans i denna stund.

Ahhhhhh, vilken dag! Tack älskade mamma för att du tänkte på mig.

Nu har jag lånat hem dessa dyrgripar och jag arrangerar dem i de mest lockande kombinationer, också frestas jag förstås av detta fantastiska. Jag liksom flörtar lite med mig själv och skämmer bort mig med allt detta goda! Det är lyx, det är lycka, det är historia.......

Försjunker i tankar när jag tittar på mormorsmors guldbrosch och känslan är mäktig när jag ser den på det gamla, svartvita fotografiet och samtidigt sitter här och håller den i handen.

Det går väl inte att ta miste på euforin jag känner i detta nu?!

Finns väl knappast bättre förutsättningar för att sitta och skriva?!

För det är precis det jag gör!

På min lilla bok!

Som snart, snart ska få se dagens ljus......

Och då mina vänner, då lovar jag att ni ska få se en skymt av den här!

Med stor tacksamhet avslutar jag detta inlägg och försjunker in i skrivandets underbara värld.

Mia

Måndagsblues!

Sitter här och jobbar samtidigt som jag lyssnar på musik, också bara känner jag vilken oerhört stor betydelse musiken har i mitt liv. Olika typer av musik beroende på vilken sinnesstämning jag befinner mig i. Det kan vara energi-höjande pop som är perfekt att promenera till, lugnande böljande toner att meditera till, sirligt vackert typ Enya som går direkt in i själen och då är det perfekt att skapa..... Sen har vi bluesen - underbart medryckande, men samtidigt lite melankolisk. Och, vad passar väl bättre att sitta och lyssna till när man jobbar, en måndag, i januari och bara läääääääääääängtar till våren? Blues säger jag bara. För den som ännu inte besökt Åmål och Bluesfestivalen rekommenderar jag verkligen ett besök i början av juli. Ohhhhhh yeahhhh!

Annorlunda inlägg, annorlunda upplägg - men så är det också en annorlunda måndag!

Under helgen var jag till min goa mamma och fick låna med mig de mest underbara saker. Jag var så lycklig när jag bar hem kassarna och kände mig så där pirrigt förväntansfull. Ska ta och plocka upp godbitarna också ska jag ta lite bilder. Lägger ut lite grand snart och jag kan lova att jag ser fram emot det själv. Hoppas ni kommer att tycka om det också.

Be careful out there!

Kram Mia

Miljötorsdag - Moder Jord!

Har ni tänkt på hur fantastiskt allting fungerar egentligen?!

Moder jord är ju enastående med sitt givande.

Men, vad ger vi egentligen tillbaka?

Det är så mycket vi tar för givet.....

Ren luft!

Rent vatten!

Bördig jord!

Ja, listan kan göras lång. Frågan är bara hur lång listan blir på det som vi ger tillbaka till Moder Jord? Hur visar vi vår tacksamhet egentligen?

Genom utsläpp, förorening, slöseri med resurser?

Vi lever i en värld som är så otroligt utvecklad så ibland är det svårt att tycka att man kan göra något, att man kan påverka. Men, om vi alla gör någonting litet och sedan lägger ihop det så blir det ju någonting stort i slutänden. Något som kan göra en väldigt betydande skillnad.

Var och såg filmen Avatar och fångades av alla dessa vackra miljöer. Men, det som framför allt etsade sig fast var deras leverne, deras vördnad för allt levande.

Om jag går till biblioteket och lånar en bok så har jag också ansvaret under tiden som jag läser den. När jag sedan lämnar tillbaka boken så förväntas det att den är ren, hel och oförstörd. Det är så reglerna är, så vi fått lära oss och det som vi lever efter.

Samma sak är det ju faktiskt med det som vi lånar från Moder Jord.

Så, när vi slänger saker faller det sig ganska naturligt att källsortera om man tänker i dessa banor.

Matrester, jord, växter mm har vi fått från Moder Jord och då kan vi också lämna tillbaka det till kretsloppet och därmed tacka för lånet.

Glasburkar, metall, batterier mm är inte någon som pluppar upp från jorden naturligt, och därmed heller inte skapat från Moder Jord. Då får de som skapat det - människorna - ta hand om det istället.

Ja, ni kan ju redan det här, men vi kan nog hjälpa varandra och påminna varandra då och då.

För varje gång som vi hejdar oss lite, tänker till och slänger rätt sak på rätt ställe - då har vi varit med och bidragit till den stora skillnaden!

Vill du fräscha upp ditt minne lite grand och se hur man sorterar, kika in här!

Ha en fin torsdag!

Mia

Musik, choklad och ett jäklar anamma!

Idag tänkte jag att ni ska få stifta bekantskap med en tjej som är helt enastående!

Hon heter Lisa Nyberg.

Ibland när svårigheterna knackar på i våra liv är det väldigt lätt att tappa sugen, att ge upp en liten smula!

Men, tänk om det är så att dessa svårigheter ändå kan ha något positivt med sig?

Lisa är verkligen en förebild. Hon har nämligen förverkligat några av sina drömmar här i livet, och periodvis kan man tycka att förhållandena som rått varit näst intill omöjliga.

Men, med facit i hand så inser man att vi alla har en inneboende kraft inom oss som är helt fantastiskt och många gånger är det just i svårigheterna som vi möter och lär känna denna kraft.

Om vi själva vill...........

Om vi ger oss den på att klara det..........

Om vi säger till oss själva att nu jäklar anamma så ska jag göra det.............

Jag vet att det finns en styrka inom oss, för jag har själv blivit varse den när jag befunnit mig mitt i den fasansfulla, isande känslan av hjälplöshet när jag vakat över mitt barn på sjukhuset.

Det är olidligt att höra sekundvisarens tickande som ekar i rummet och bara vänta, vänta, vänta på att det ska stabilisera sig, att det ska bli bra igen, men ändå inte veta om det blir det......

Kan tro att Lisa har mött sin inre styrka många gånger i livet!

Det är ju även genom att göra just de där sakerna som ger så oerhört mycket glädje som vi också får kraften att orka med det som tar på krafterna.

Kika gärna in på hennes hemsida, läs och begrunda.

Där kan ni även lyssna lite på hennes skivor. Det var nämligen en av de saker som hon bestämde sig för att göra - ge ut en skiva. Och, nu har det blivit två stycken!

Kan även tillägga att hon har ett brinnande intresse för choklad.

Ellen choklad driver hon från hemmet, men hon åker även ut och håller föredrag och chokladprovningar.

Visst är det väl en beundransvärd kvinna detta?

Helt klart en förebild för mig!

Summa summarum:

Ingenting är omöjligt - bara vi själva vill det riktigt mycket och ger oss den på att klara det!

Kram Mia

Miljötänk - lära för livet! "Nej tack till reklam"

Snart är det slut på denna torsdag, men jag tror mig ändå hinna få in mitt inlägg innan klockan tickar förbi det magiska tolvslaget!

Min goda vän Sussie har gjort slag i saken - den goda saken!

Hon har dragit igång ett litet upprop för miljötänk i bloggvärlden.

Varje torsdag under januari och februari är dagen D för att skriva om tips för en bättre miljö. Den som känner sig hugad kan anmäla sitt intresse hos Sussie.

Här hos mig kanske det kommer att te sig lite annorlunda än vad som är tänkt, men jag hoppas den vinklingen är ok den också.

Det kommer snarare att bli lite som ett nybörjarens miljötänk här.

Och något som nybörjaren funderat en hel del på är det här med reklam!

Så otroligt mycket reklam det dimper ner i brevlådan varje vecka, och då sitter novisen här och kliar sig lite i huvudet och tänker att det borde ju gå åt en hel massa träd till detta.......

...........detta som oftast slängs - helt orört - i pappersinsamlingen!

OCH DET ÄR JU I ALLA FALL VÄLDIGT BRA, att det hamnar i pappersinsamlingen!

Men, är det så väldigt bra att skövla en massa träd?

Känns det onödigt med all reklam kan man alltid sätta en liten lapp vid brevlådan och tacka nej till den oadresserade. Får man adresserad reklam kan man ringa ett speciellt nummer,

020-557000, där man kan beställa en blankett för att anmäla att man inte vill ha adresserad reklam.

Förhoppningsivs har man då gjort någon insats för miljön.

Mia

Vilket hedersuppdrag!

Tänk så roligt det är när man blir tillfrågad om att tillverka något speciellt.Samtidigt som det känns väldigt pirrigt innan det är överlämnat och godkänt!

Jag vet tillfällen när jag fått beställning på något som jag ska måla av.Det infinner sig en så otroligt skön känsla när jag står där och målar och jag tappar begreppet om tid och rum. Jag kliver in i min kreativitetsbubbla, stannar upp en stund och bara tillåter mig vara mitt i denna härliga känsla av skapande och sedan svävar jag tyngdlöst iväg.

Ja, det är så det känns, är det väl bäst att tillägga *ler*

Sedan när jag målat klart, och kommer tillbaka till verkligheten igen, då brukar jag titta på detta nyss skapade och då infinner sig nästa stadie:

Kommer det här att bli godkänt?

Kommer den som beställt det här att tycka om det?

Därför jobbar jag oftast utifrån en känsla jag får, skapar och tillverkar och lägger sedan ut till försäljning. Kommer det sedan en kund som vill köpa något kan han/hon titta på ett redan färdigt föremål.

Men, så händer det ibland att jag får en förfrågan, som den jag fick här i slutet av förra året.

-Kan du tänka dig att göra smycket till Kils lucia?

Pirrigheten infann sig direkt och utifrån de riktlinjer jag fått började jag skapa.

Det hamrades och böjdes och slipades.......

Hade en känsla av hur det skulle se ut och det är helt underbart när den stämmer överens med bilden jag sedan får se på tjejen som utsetts till lucia.

Ett hängsmycke i silver som symboliserar livets väg!

Inuti det lilla kortet står några rader om smycket och att det är tillverkat och designat av mig.

Hoppas det kan vara ett fint minne för Kils lucia!

Så, ett stort tack för att ni frågade just mig om detta hedersuppdrag!

Nu har jag uppdaterat lite på hemsidan och lagt upp lite fler kort.

Kika gärna in här om du vill se lite bilder på det jag skapar.

Hängsmycket på madonnan i förra inlägget till exempel, det har jag gjort och det är ett sådant smycke som inte är i silver. Jag arbetar ju med olika material.

Nu ska jag ta fram ståltråd och tång och sätta mig och skapa lite.

Känner mig så glad och pirrig inombords och det är bra förutsättningar för att vara kreativ!

Ha en fin dag!

Kram Mia

Ett vattenfall som porlar om våren............

Ja, med det här inlägget vill jag önska er alla det bästa inför det nya året!

Ett år fyllt av möjligheter............

Det här med bloggandet har ju, som jag skrivit tidigare, öppnat upp en ny värld och jag vill tacka er alla för att ni kikar in, för härliga kommentarer och fantastiska nya bekantskaper!

Har kommit i kontakt med, och träffat, så mycket härliga människor tack vare bloggen och det kunde jag aldrig drömma om när jag drog igång.

*oerhört tacksam*

Så fick jag en så härlig kommentar från Pia och den gjorde mig så glad.

Hon skrev att mitt skratt var som ett vattenfall som porlar om våren..........

Det låter ju bara för underbart och just precis den goa känslan jag kände när jag läste de raderna, den ska jag bära med mig som en symbol för detta nya, spännande år!

Hedersuppdraget som jag lovade att skriva om - det kommer i nästa inlägg!

Tusen tack för året som gått och massor med goda tankar inför det nya!

Kram Mia