Lycka... moderslycka!!!

Jag har varit "off-line" i några dagar och det har varit så välbehövligt.

Visst är det så ibland att man har så mycket kul och inspirerande omkring sig i livet. Har man dessutom något riktigt bra att se fram emot, då gasar man gärna på lite extra för att komma dit.

Då är det precis som om livet är som ett tåg, det tuffar på - fortare och fortare - och efter ett tag så blir man fartblind. Märker inte alls av farten som blivit lite för hög.

Det som kan bli lite galet när farten är för hög är att man inte gör några stopp, man stannar inte till på några hållplatser och njuter av det som finns där.

Tänk vad mycket man går miste om i livet då!

Nej, ett brake då och då är nog vad vi alla behöver ibland och då kan vi göra som tjuren Ferdinand "sätta oss och lukta på blommorna" och bara släppa allt annat runt omkring.

Efter några dagars vilande och umgänge med nära och kära så stannar man upp lite extra och inser - återigen - vad mycket värdefullt man har runt omkring sig.

Jag är så tacksam för mina barn och tänkte tillägna dem det här inlägget.

Eftersom det snart är nyår så får det bli en tillbakablick på året som gått.

I juni tog äldste sonen Rikard studenten, nä´men, vad hände nu tänkte jag.

Tänk när man får första barnet, vilken känsla, vad ofattbart och vad stort.

Vilket under det är! Det är som tiden stannar och man sitter där med guldklimpen i famnen.

Men, hur kunde det här gå ihop? Det var ju inte så längesedan han körde trampbil och SWISCH säger det bara så sitter han där med studentmössan på i en betydligt större bil......

Det var en stolt mor ska ni veta, som tog den här bilden. Lite suddigt kanske men INGET emot suddigheten i mina ögon. Man ser inte så tydligt när ögonen är fyllda av lyckotårar.

Ja, så har jag en grabb till och han heter Fredrik. Han fick vara med om något fantastiskt det här året, då han blev uttagen att representera Sverige i ungdomsfinnkampen.

Japp, kan ni tänka er vilken ära. Fredrik och klubbkamraten Filip var båda med i 110 meter häck, och där tog de en dubbelseger. Det här är knappt så jag tror det är sant när jag tänker tillbaka. Tänk er mig på läktaren i Olympiastadion i Helsingfors OCH sonen nere på banan. Vilket nervpirr och så många glädjetårer sen (risk för vätskebrist......) Ja, de här grabbarna har kämpat målmedvetet och de är väl värda att hyllas igen.

Denna bild har vi fått från tidningen, tack så mycket!

Det är Fredrik som är till vänster på bilden och klubbkamraten Filip till höger. Gissa om jag vet en mamma till som höll på att spricka av stolthet då.......

Sen förstår ni så har jag ju en pärla, en ädelsten, som det bara finns en utav i hela världen och det är min dotter Linn.

Jaha ja tänker ni säkert nu därute, vad ska hon ha lyckats göra då som är så fantastiskt, bra och imponerande som mamma Mia kan "skryta" med. Jo, det ska jag ta och säga er:

HON ÄR - och hon ÄR Linn!

Hon är en ängel på jorden och detta är en vis själ i en ung kropp.

Det är så många gånger här i livet som jag tuffat på i full fart, också har Linn kommit, sagt några kloka ord och fått mig att stanna upp och reflektera.

Ja, lycka mina vänner kan som sagt finnas i så många olika skepnader. Ibland från den minsta vardagliga till så även den största händelserika, men alla har de sin storhet, på sitt eget speciella sätt.

Nu har den "stolta modern" talat och nu ska hon vara tyst!

I alla fall ända till nästa inlägg.

Eftersom jag skriver så ofantligt mycket jämt när jag väl kommer igång så KAN det ju bli så att jag väntar med att skriva till efter nyår - you´ll never know.

Om så är fallet så önskar jag er alla en fantastiskt god början på det nya året!

Kram från Mia