Rummet för välbefinnande

Rummet för välbefinnande

söndag 10 januari 2010

Musik, choklad och ett jäklar anamma!

Idag tänkte jag att ni ska få stifta bekantskap med en tjej som är helt enastående!
Hon heter Lisa Nyberg.


Ibland när svårigheterna knackar på i våra liv är det väldigt lätt att tappa sugen, att ge upp en liten smula!

Men, tänk om det är så att dessa svårigheter ändå kan ha något positivt med sig?

Lisa är verkligen en förebild. Hon har nämligen förverkligat några av sina drömmar här i livet, och periodvis kan man tycka att förhållandena som rått varit näst intill omöjliga.

Men, med facit i hand så inser man att vi alla har en inneboende kraft inom oss som är helt fantastiskt och många gånger är det just i svårigheterna som vi möter och lär känna denna kraft.

Om vi själva vill...........
Om vi ger oss den på att klara det..........
Om vi säger till oss själva att nu jäklar anamma så ska jag göra det.............

Jag vet att det finns en styrka inom oss, för jag har själv blivit varse den när jag befunnit mig mitt i den fasansfulla, isande känslan av hjälplöshet när jag vakat över mitt barn på sjukhuset.
Det är olidligt att höra sekundvisarens tickande som ekar i rummet och bara vänta, vänta, vänta på att det ska stabilisera sig, att det ska bli bra igen, men ändå inte veta om det blir det......


Kan tro att Lisa har mött sin inre styrka många gånger i livet!
Det är ju även genom att göra just de där sakerna som ger så oerhört mycket glädje som vi också får kraften att orka med det som tar på krafterna.

Kika gärna in på hennes hemsida, läs och begrunda.
Där kan ni även lyssna lite på hennes skivor. Det var nämligen en av de saker som hon bestämde sig för att göra - ge ut en skiva. Och, nu har det blivit två stycken!

Kan även tillägga att hon har ett brinnande intresse för choklad.
Ellen choklad driver hon från hemmet, men hon åker även ut och håller föredrag och chokladprovningar.

Visst är det väl en beundransvärd kvinna detta?
Helt klart en förebild för mig!

Summa summarum:
Ingenting är omöjligt - bara vi själva vill det riktigt mycket och ger oss den på att klara det!

Kram Mia

21 kommentarer:

♥ Pia... sa...

Tänk..när jag kikar in till dej så får jag helt enkelt en jäklar anamma kraft..förstår inte :)..Jo det gör jag.. jag förstår..för som jag sagt förut så är du OXÅ en sån där förebild..som Lisa..tack för vad du ger med dej till mej och alla andra....Härligt sjutusan inlägg du gjorde idag...ha de gött..stor kram..och vi kan om vi vill..nu ska jag tänka på det framöver...Pia.

Fånga dagen sa...

Det där håller jag verkligen med om ordagrant. vad härligt det är när man träffar människor som man ser har allt det där jädrar anamma i sig trots svårigheter. Men på något vis tror jag att om allt skulle gå som på räls hela tiden skulle man inte må bra av det heller. För att uppskatta det goda måste man allt ha lite negativt i bagaget också.
Det är bara att njuta av att du fått göra hennes bekanstskap. Så känner jag för att jag har fått lära känna dig, kvinnan som har så många fina ord och är så kreativ.
Tack
Kram Lena

Welanders.Com sa...

Hej Mia! Jag kikade in på sidan och lyssnade på några av låtarna. De var riktigt bra! Både musiken och texterna tilltalade mig. Tack för tipset!

Nu ska jag äta tortellini med italiensk skinkröra. Alan lagar så himla god mat.MUMS!=)

Kram Matilda

ETT RÖTT MONOGRAM sa...

Bra slutkläm där, det ska man komma ihåg att allt går om man vill. I alla fall det mesta. Mitt ljud har pajat, jag ska lyssna på jobbet innan jag flexar in imorgon. Lisa är en fin förebild.
Ha det gott vännen
Kramar
AnnaMaria

C. Tvillingmamma sa...

blir glad,all peppning är så viktig. Jag förösker varje dag påminna mig själv el nån annan om just de,våga!

Vit som snö sa...

Hej Mia! Du är en riktig inspirationsspridare, jag känner mej peppad av dej!
Alltid lika fina inlägg hos dej!
Kram på dej! Cilla

Marita sa...

Visst är det så...man måste då och då i livet plocka fram den styrka man tidigare inte var på det klara med att man har. När vår yngsta dotter föddes var hon väldigt sjuk. Vi fick beskedet att hon inte skulle komma att bli ett år... många provtagningar, många sjukhus vistelser... Men så sker mirakel - mot alla odds överlevde hon! När hon var några månader gammal fick vi besked att hon är blind, när hon var 3 år fick vi besked att hon är autistisk... När besked om blindheten kom blev vår son som är två år äldre än vår dotter sjuk. Undersökningar inläggningar på sjukhus...man trodde för en tid att han hade en hjärntumör... men mirakel sker igen! Han har epilepsi - det kan man medicinera och leva med!! När han var 18 år fick han diagnosen Aspergers syndrom. De diagnoser våra två yngsta barn har kan man leva med. Vi känner oss som vinnare! Vi har inte behövt förlora något av våra barn!! Det gäller bara att ha styrkan, att plocka fram det man inte tidgare visste att man hade inom sig... Sen är det ju alltid härligt med vänner omkring sig som orkar lyssna och stötta.
Hoppas allt går bra för dig och din familj!
kram, Marita

Anonym sa...

Tack Mia för allt fint du skriver om mig, och du är inte så dum du heller - allt från en mysig glädjespridare till en fantastiskt kreativ och insiktsfull människa! Ja, visst är det nog så att vi alla har så mycket, egentligen allt, inom oss själva, och det är ju hoppfullt, samtidigit som det är lite tragiskt att vissa måste bli sjuka och må riktigt dåligt innan vi hittar dit, till oss själva alltså, att det måste till lidande för att bli hel, men om det var sol jämt blev det ju bara öken ... Kram Lisa

Pysselpalatset sa...

Hej, tack för du delar med dig av en vardagshjälte.. vi kan alla behöva lite råmodeller i vår egen ålder... kram Jeanette

Anonym sa...

Vilken härlig energi du sprider Mia!

Jag blir verkligen peppad av dig.

När ska du vara på mässan? Vill gärna luncha/fika med dig.

Hur går det med smyckestillverkningen. Beställer gärna ring till mitt finger :)

Stora kramen
Lena

Lotta-livets väv sa...

Visst är det så att lite jäklar anamma är bara bra att ha....man får lite gjort då också!
Tänk att jag misstänkte att Lisa Nyberg, var den Lisa som jag träffade när hon bar sin förtsa baby i magen!!!!!Jag pratade med henne efteråt!
Vilket snyggt smycke som Kils lucia fick! och vad kul att göra! Det blir tradition, eller hur? att skapa ett nytt till varje ny lucia?
Rokligt med en liten kommun, där det ibland är nära i beslutshanteringarna.
Var inne en kortis till Therese...och jag såg genast att något saknades i affären. Tänkte allt på dig då....och vilken himla tur att du fick dom tillbaka. Vad jag kände i butiken, nu när hon ändrat den.....det vill jag inte skriva om, men inte finns det kvar något i butiken av sånt som jag vill ha eller behöver....
Kramar och tack för att du så gulligt skrivit hos mig, trots att jag inte hälsat på tillbaka.
/Lotta

Unknown sa...

Så kloka ord du delar med dig av... tänkvärt. Ha det så gott. Kram Lenita

Inspiration i vitt sa...

Hej vännen, ja visst är det som du säger. Du beskriver allt så bra, mitt i prick lixom.
Jag har oxå praktiserat allt detta ett par ggr i livet och vet att det är så.
Nu ska jag titta in till denna tjej. Ha en underbar vecka Mia och kram på dig/Ingela.

Grön Iris sa...

Tack för ett fint inlägg, ännu ett då man får en bra förklaring till livet. Du får mig att må bra!

Lisa gör verkligen fin musik, Röd ängel fastnade jag för. Läste att hon kände Björg och Eilert, dom sjöng på vårat bröllop.

Kramar till dig,

Linda

Britt sa...

Men, hallå!....Är det samma tjej som jag har träffat, med chokladprovningen?

Fantastiskt! Bra gjort, jag blir impad av alla duktiga, härliga männsikor som följer sin inre röst!

Kramar och kärlek

Britt

Tina sa...

Hej Mia!!
Underbart inlägg!!!! Go girl =)
Jag har nyligen firat 1 år som bloggare.. vilket har varit helt underbart... & tänker därför ha en liten tävling =) Du är välkommen att delta om du vill!!
Ha en toppen Tisdag!!
Keep on going girl =)
Kram Tina

Galtholmen sa...

Ibland Mia när man verkligen behöver den där kicken, så är det något undermedvetet som gör att man söker sig till vissa platser. Och nu när jag tycker att det går aningen trögt... o har svårt att hitta gnistan, så tog jag mig tid att spana in på din sida o se vad jag hittade!!!! Underbara ord, djupgående o fulla av kraft. Precis nu, precis när jag är i behov, just som lågan brinner på lägsta nivå... tack underbara du för din undermedvetna kraftöverföring.
/Ulrika
PS. Jag skall när tid ges ta mig en titt på hemsidan du tipsar om - älskar choklad!!!!

Anki sa...

Jo då, jäklar anamma är man allt bekant med! Ibland kan det bli bara för mycket, vid tillfällen då det känns som uppförsbacken aldrig ska ta slut! Men på nåt sätt brukar alltid vägen räta ut sig och det känns lite lättare, men som sagt lite jäklar anamma behövs ibland!
Men som den "ensamvarg" jag är, har jag oxå upptäckt att det finns människor man kan lita på (fast det satt långt inne)...som ger en den där efterlängtade knuffen man så väl behöver ibland!
Jag älskar dina inlägga med kloka ord och funderingar, du är en riktig klippa!

Ha det gott min vän!
Kram kram!

annashusidingtuna sa...

Så sant som det är sagt!!Svårigheter kan verkligen stärka en om man kan tackla dem på rätt sätt!
Kram Anna

Viola sa...

Vännen ..jag vet...har mig själv som facit och det är aldrig försent att förverkliga sina drömmar, för mig har det ju varit butik och flytt.. känner en inre frid så fort jag kommer hem till Bossgård... en härlig lyckokänsla, puss och kram Viola

annashusidingtuna sa...

Oj, 6 veckor på sjukhuset....
Hur bearbetade du det sen efteråt, eller kändes allt ok när du kom hem?
Fysiskt så mår jag bra men känner att det finns mycket som jag måste bearbeta....
Kram Anna