Loppislycka!

Jaaa, loppislycka!

Det är väl fler än jag som varit ute och hittat något som stått lite halvt inklämt så där - gärna bakom något annat - så man knappt sett det, men ändå är det som om man bara visst så säkert!!!

Att precis där, bakom där, står det en skatt.

En skatt?!?!...

Ja, det är ju inte alla som direkt tyckt att det varit en skatt när det väl släpats fram i dagsljus.

Dammigt, lortigt, skavt och slitet.

Men, när det väl kommit med hem, fått sig någon omgång med såpa och vatten och sedan hamnat på rätt ställe så har det liksom levt upp igen.

Det har helt enkelt getts rätt förutsättningar.

Så kan jag tycka att det är med oss människor också många, många gånger.

Om förutsättningarna är de rätta så kan vi allt blomstra vi också...

En sak är då i alla fall säker - efter sommarens loppisrundor blomstrade jag!

Den här trälådan är helt fantastisk nu, efter att ha befriats från alla dessa lager av damm.

För att inte tala om den gamla ladugårdsdörren. Baksidan, som inte syns på bilden, är riktigt, riktigt fin. Med bevarat handtag, hasp och slitmärken.

Finns säkert hur många som helst som - mycket frågande - sitter och kliar sig i huvudet när de ser på bilden ovanför och funderar över hur detta kan benämnas som en skatt... *ler stort*

Vad sägs om den här skörden då?

De rostiga spikarna har nu blivit krokar, spegeln hänger i hallen och vackra spetsar har lindats upp på trärullarna. Lyktan har vi tänt många gånger nu när det mörknat på så där på kvällskvisten.

Förstår ni min lycka när jag hittade fotpallen?!...

Trodde knappt det var sant. Den står nu inne i tv-rummet och passar helt perfekt där inne. Trägolven blir ganska kalla här på vintern nämligen och då är det så skönt att bara sätta upp fötterna på en liten pall.

I nästa inlägg ska jag visa en liten godbit som jag hittade när Mia och Gúa var här.

Nu ska jag iväg och jobba, men ha en riktigt bra dag så ses vi snart igen.