Rummet för välbefinnande

Rummet för välbefinnande

lördagen den 23:e februari 2013

Snöa in...


Ja, nu är det väl inte direkt vädret som jag syftar på med den här överskriften på dagens blogginlägg. 

Nej, det är jag som har snöat in! Och det ganska rejält faktiskt. 

Ohhh my God vad det är är roligt!

Imorse när jag vaknade plockade jag fram stativet, kameran och började fota - IGEN!!!

Har ni sett nog med bilder på blommor, sammansatta i kollage? Ha, ha, ha...

Kan så lite om fotograferandets konst, men jag tänker att jag kan lära mig allteftersom jag provar liksom. Nu hade jag tänkt mig att lära mig en ny variant. Jag kopplade ihop kameran och datorn och stod och kliade mig i huvudet lite grand och undrade hur det hela fungerade. Men jag är som sagt en "doer" så jag provade mig fram. Och det verkade fungera riktigt bra alltså. 

Och, vet ni vad - jag fick till en bild som var så där - ihhhhhhhhhhh!
*jättenöjd och glad och ivrig som få* 

Lite bistert nog så insåg jag lite senare - när jag jag ytterst förnöjd plockade ihop utrustningen för att vi skulle äta frukost - att den där "ihhhhhhhhh-bilden" inte var sparad!!!!!!!! 

Näpp! Så kan det gå när man bara provar sig fram...

Först tyckte jag nog att det var ganska irriterande och jag höll nästan på att bli så där ledsen/frustrerad och näst intill uppgiven faktiskt. Men, så bromsade jag mig själv lite grand också sa jag till mig själv;

"Ja, men Mia - nu är ju frågan om du vill ha kvar den här "besvikelse-känslan i kroppen och sätta dig och äta frukost med den som sällskap, eller om du vill uppleva den där goa känslan igen och faktiskt ha lite tålamod och rigga upp allting igen, fota och dessutom få möjligheten att lära dig hur du gör när du sparar bilderna. Då kan du ju det till nästa gång!!!"

Så vet ni vad?

Jag gjorde det!!!

Jag riggade allt igen, jag tryckte på lite inställningar och helt plötsligt så hade jag lärt mig en jättebra funktion som jag hade missat första gången. Jösses så nöjd jag blev. Klappade mig själv lite grand på axeln så där och sa att det var bra att jag inte bara gav upp förut. 

Sen hör det till saken att själva bilderna inte alls blev så där "ihhhhhhhhhh" som den första gången, men det gjorde inte så mycket. Så där i efterhand kändes det nämligen mer givande att jag inte hade gett upp. 

Behöver jag ens tillägga att det blev en hel del fotande efter frukost också?!...

Och då -  fick jag till några riktigt bra bilder faktiskt - men de ska jag visa en annan gång.

Ha en trevlig helg!

1 kommentar:

Lilla Blanka sa...

Helt rätt Mia, inte låta det slå ner humöret :)
Tänler på berättelsen med den där mannen med den vita hästen som sprang iväg och sedan kom tillbaka med ett gäng hästar...osv

Åh så himla roligt att leka med den där proffskameran alltså...! (Längtar i smyg, hihi)

Det ser lovande ut! ❤
Kram
Mia