Visst bär vi väl alla på våra olika drömmar?!
Stora som små...
En del blir till verklighet nästan direkt.
En del får man lov att vänta lite på innan de slår in.
Så finns det den typen av drömmar som man nästan kan tycka att de är lite ouppnåeliga, men man önskar och önskar och önskar...
Ibland kan man komma till en punkt när man börjar tvivla lite, och fundera på om det kommer att bli verklighet av den där drömmen någon gång. Men, då får man lov att backa lite så man kommer tillbaka i den där härliga känslan som drömmen för med sig.
När man redan är framme vid målet i tanke och känsla och på det viset redan vet hur det kommer att kännas i förväg, innan man kommit dit.
Så har det varit för mig ibland.
När jag blundat har jag har sett mig själv gå där i huset!
Hört hur det knarrat lite i trägolvet, sett vedspisen i köket och jag har till och med känt värmen från elden därifrån. Jag har gått förbi den där svarta vedspisen många gånger i mina drömmar och jag har haft sockor på fötterna och en vit, lång stickad tröja på mig.
Jag har känt doften av kanel...
När jag och
Pia var i Charlottenberg på utställningen där så blev jag så glad, för jag hittade sockorna! Sockorna som jag ska ha i huset!
Jag köpte dem och gick glatt fram till Pia och sa med ett leende:
- Ja du Pia, nu har jag köpt sockorna så nu kan huset komma!
Ett gott skratt fick vi och det är ju precis så det ska vara. Man ska ha så trevligt som möjligt i livet, och absolut GÖRA DET SÅ TREVLIGT SOM MÖJLIGT!
Kan ni tänka er vilken underbar känsla det är för mig idag när jag kan skriva och berätta att det är dags att sätta på sig sockorna!!!
Nu har vi hittat huset och vi ska flytta!
Jag har mått så gott alla dessa stunder som jag suttit och drömt om huset, när jag önskat hur det ska se ut och hur det ska kännas där.
Det har varit som en lisa för själen.
Så idag tänker jag än mer på vikten av att aldrig ge upp sina drömmar.
De drömmar som får hjärtat att sjunga, som ger själen ro och som får oss att må bra!
Tiden framöver kommer att gå åt till flytten, men jag kikar in så ofta jag kan.
Jag är så tacksam för alla härliga kommentarer. De ger mig lite extra bränsle.
För er som undrat så kommer jag att lägga in en bild på min vita Kristus!
Kanske det kan bli en liten smygbild från en vrå i huset samtidigt?!?!...
Ha det så fint alla!
Jag är snart tillbaka...
... och under tiden som jag packar kan du klicka dig
hit och läsa det som jag skrev i inlägget den 14 oktober. Då kan jag säga att jag inte hade en aning om hur fort en del dörrar öppnar sig.
