Livet

Vad är det egentligen som är viktigt här i livet?

Vad är det egentligen som vi väljer att lägga vår dyrbara tid på varje dag?

Vad är det - egentligen - som har ett bestående värde?

Så många tankar...

Så många funderingar...

Så slår mig tanken att livet kanske skulle kunna jämföras med en ros?

Den planteras, den vårdas och tas om hand. Den växer och utvecklas.

Ibland känns väntan lång innan den där första knoppen ger sig tillkänna.

Det är en tid av väntan.....

Och förväntan...

Och tålamod...

Och ibland otålighet...

Men, så en dag är knoppen äntligen där! 

Och efter ett tag så börjar den att slå ut, och då - helt plötsligt - så har det varit värt all väntan!

Ivern, glädjen och lyckan finns där hela tiden och det är så härligt att följa förloppet från det att knoppen brister fram till dess att det är en fullt blommande skönhet. 

Så obeskrivligt vacker och den doftar himmelskt. Och, det är precis DÅ man vill stoppa tiden och få ha den exakt så hela tiden. 

Men, det är också då - när den står där mitt i all sin prakt som det plötsligt börjar vända... 

Och, allra först är det knappt märkbart. Sedan framträder de små förändringarna mer och mer. Man ser antydningarna till hur den faktiskt börjar vissna. 

Resten vet ni ju...

Och när jag tänker så här så inser jag också - ÄNNU EN GÅNG - vikten av att faktiskt dofta på rosen varje gång som tillfälle ges. Att stanna upp och förundras över hur dessa små vackra rosenblad tillsammans kan bilda en utsökt ros.

Inget är för evigt och inget kan tas för givet.

Det enda vi kan göra är att stanna upp och njuta till fullo av det som är allra vackrast.

Den senaste veckan har varit väldigt vacker på så många sätt!

Och idag gjorde livet helt plötsligt lite ont...

Men, livets resa - med alla dess erfarenheter - har också lärt mig att varje dag har något fint att bjuda på. Bara jag ställer in radarn på den frekvensen. För om man inte byter frekvens kanske ledsenheten stannar kvar längre än den faktiskt behöver. 

Och, just i kväll är det lite lättare att ställa om frekvensen. Jag tänker bara på det hääääärliga besöket jag haft. Vilka dagar..........Tack för att ni kom hit! 

Vilka som varit här???   Jooo, titta här och här  

----------------------------------------

Idag blev det alltså inga bilder från Danmarks-trippen.

Förhoppningsvis så kommer de i nästa inlägg.

Till dess - dofta livets vackra...

Skört...

Ibland är det som om själen känns lite extra skör...

Lite extra känslig...

Sådana tillfällen tror jag att det är viktigt att vara "snäll" mot sig själv.

Att göra sådant som man mår gott av.

För det är som om allt blir förstärkt liksom.

Det svåra känns svårare.

Det jobbiga känns jobbigare.

Det ledsamma känns ledsammare.

Men, vid sådana tillfällen har jag också märkt att jag upplever att;

Insikterna blir fler...

Styrkan inom mig blir starkare...

Tacksamheten blir bara större....

Och, det vackra blir bara vackrare...

Så, de där tillfällena - när det kan kännas som om själen är lite extra skör - var extra noga med att välja det som duplicerar sig på bästa sätt. Det som ger den allra bästa utdelningen, den bästa effekten.

Är så otroligt glad och tacksam för alla härliga möten hos Gúa och hos Marie.

Tack alla ni som kom fram och presenterade er. Det berikar min vardag så otroligt mycket, att tänka på alla vänliga människor som tar sig tiden.... Som bryr sig om....

Trevlig helg till er alla!

Eftertanke

I stillsamhetens ro sitter jag här vid köksbordet, med en kopp kaffe och tillåter mig att landa lite grand. 

Jaaaa, faktiskt så skriver jag tillåter.....

Det kanske låter lite märkligt att man ska behöva tillåta sig att göra ingenting?!?!

Men, ibland tror jag att det är precis det som vi behöver göra. 

För ofta så rusar vi på och ska baaaaara - men, sen, efter det - då minsann, då ska jag.....

 Då ska jag ta det lugnt...

Då ska jag göra det där roliga som jag längtat efter väldigt länge...

Då ska jag umgås med de som jag tycker om...

Då ska jag åka till skogen och ta den där promenaden som jag längtar så efter...

Då ska jag...

Då...

Men, tänk om det inte kommer sen då?

Den här hösten/vintern har varit ganska tung emellanåt, för min kära mamma har varit sjuk. Det som har räddat mig - gång efter gång efter gång - har varit just närheten till familj, vänner och skapandet. Att ha någon att få gråta ut hos när det känns svårt, någon att sitta tyst bredvid när jag bara behöver få känna att jag inte är ensam, förmånen att få kliva åt sidan och totalt hänge mig åt skapandet när jag behöver vara ensam....

För det är inte så lätt alla gånger här i livet!!! Men, om man hittar precis det där som ger kraft, glädje och energi - då kan det underlätta en hel del i livets villervalla.

Skapandet har som sagt varit som ett livgivande elixir för mig och många gånger har jag i de stunderna varit här inne och skrivit just då. För att kunna dela med mig av den där fantastiska glädjen jag känner vid de tillfällena. Tro för den skull inte att mitt liv bara handlar om euforiskt tjolahoppande för den skull. Men, det är mitt förhållningssätt helt enkelt. Om jag är glad vill jag dela det med andra, om jag mår bra vill jag dela det med andra - för att - förhoppningsvis så kanske det gör så att någon mer blir glad då. 

För jag tror på att dela med sig av det som är bra.

Jag tror på att man faktiskt kan välja att ha ett positivt förhållningssätt till saker och ting här i livet, även om vissa stunder är svårare än andra.

Mina stora glädjeämnen har gett mig kraften och orken att gå vidare många gånger. Visst är det väl då värt att tillåta sig att stanna upp i livet ibland och komma underfund med vilka de är?

Glädjeämnena...

I mitt liv....

Vilka är dina glädjeämnen?

  

Stanna...

Andas...

Landa...

Njut!

VACKER HELG TILL ER ALLA!

I stillsamhetens ro...

Fick med mig så många bra reflektioner och insikter från föreläsningen i torsdags.

Kände igen så mycket i mina egna tankar och värderingar.

Så inser jag att det nog antagligen är lite Pippi Långstrump-gener i mig också...

För jag vill så gärna att alla ska ha det bra.

Min själ gråter när jag märker att en annan människas själ är ledsen.

Jag vill så gärna att man ska få bli sedd för den man är, och samtidigt också ges möjligheten att, utifrån den man är, kunna utvecklas vidare så att man blir så bra som möjligt - FÖR SIN EGEN SKULL!

För om man själv mår bra, då smittar det av sig på människor runt omkring.

Ibland gör man en massa saker för att man tror att det ska vara så...

För att man tror att det förväntas att man ska vara på ett speciellt sätt...

För att man kanske tror att det här är mitt sanna jag.

Många gånger kan det vara så svårt att komma underfund med vem man ska vara för att passa in, för att göra andra människor nöjda, för att vara så där som man tror förväntas att man ska vara.

Och, att det ibland är precis så där svårt, det kanske helt enkelt beror på att det inte är så som jag egentligen är.

Det är så många gånger som jag upplevt den där hissnande känslan av härligt "flow".

Allt har känts så enkelt....

Och, gissa när det har varit?

När jag har valt att må bra.

När jag har valt det som känns rätt för mig.

När jag har gett mig tid till att lyssna till min själ.

Det finns inget facit för hur man ska leva för att må bra.

Men, om man verkligen lär känna sig själv på djupet, så man förstår vad man själv behöver för att må bra - då tror jag att man varit och lagt in en del av de där variablerna som behövs i formlerna för att kunna räkna ut vad lycka faktiskt kan vara.

Idag har jag unnat mig sovmorgon, sedan frukost i stillhet med levande ljus.

Snart ska jag ta fram kameran och fotografera väskor som är gjorda av återbrukat material.

En av ledarna som jag handplockat till projektet "Skaparboden" är nämligen en bland de mest kreativa, sprudlande människor jag vet. Hon har sytt så underbara väskor så jag bara måste fota dem och visa er.

Vi kommer att ha några träffar som man kan anmäla sig till, och då får man komma och sy sin alldeles egna väska - och hela tiden har man då denna sprudlande ledare "till hands".

Kan det bli bättre?

----------------------------------------------------------

Kottarna i fönstret plockade vi när vi var i Frankrike i höstas och varje gång jag ser dem tänker jag på Mia och på Gúa och då blir jag alldeles varm i själen.

Så därför tänker jag benämna mina kära vänner som x och y i fortsättningen, eftersom de är en del i min ekvation, i min lyckoformel....

Nej då, det ska jag inte. Det blir inget X och Y om mina vänner och jag är fullt medveten om att jag har en tendens att spåra ur i min humor ibland, att det kan bli lite väl to much långsökt så där. Men så är det bara med mig!

--------------------------------------------------------------------------------------

Ha en bra helg!

Snart kommer det bilder på väskorna....

Speglingar...

Sitter här i min ensamhet och lyssnar på Eva Dahlgren.

Stillheten som jag upplever just nu är så där härligt skön. Den känns ungefär som när man sveper in sig i en mjuk, varm filt när det är riktigt, riktigt kallt.

Inser att det var ganska längesedan jag satt såhär och njöt av lugnet, av friden, av storheten som jag känner inom mig när jag tillåter mig att landa och bara njuta.

Det kanske kan vara svårt att förstå, men sådana här gånger känner jag en sådan härlig inre frid. Jag har tänt levande ljus och har en helt fantastisk rosbukett framför mig.

Så inser jag lite krasst så där att jag varit alldeles för dålig på att stanna upp så här den senaste tiden. Men, samtidigt så njuter jag desto mer av det nu - så någonstans inom mig inser jag att det är aldrig försent...... Aldrig försent att dra i bromsen och bara stanna upp för en stund.

Igår hade jag ett så givande samtal. Tiden flöt iväg likt en yster vårflod och mitt liv fylldes av berikande insikter. För det är verkligen så... Det berikar mitt liv så oerhört mycket att få dela tankar, att dela värderingar, att dela insikter...

Så många människor det finns, som bär på en historia, som bär på livserfarenhet.

Tänk att få ynnesten att dela det. Ja, då känner jag mig rik!

--------------------------

Snart kommer huset att fyllas av liv igen så jag passar ännu en gång på att andas in tystnaden - lika njutningsfullt som när man smakar på en utsökt god pralin.

--------------------------------------------

Tror snart att jag ska bjuda er på lite bilder från "Skaparboden".

Hantverkarna är i stort sett klara och nu ska jag snart börja inreda.

Fredagen den 2 mars har vi öppet hus för den som vill komma och titta.

Men, innan dess har vi den efterlängtade föreläsningen med Bengt Starrin. Läs mer om den i förra inlägget. Jag ska nog anamma lite mer Pippi-leverne tror jag minsann.

APSELUT (och det är väl ungefär som jag tror att Pippi hade sagt lite kavat sådär.......)

De här bilderna är tagna i badrummet.

Flaskan har jag köpt av min vän Sandra (som begåvats med en alldeles speciell sakletar-gen) och rakspegeln är från Vintage by Nina.

Den lilla söta burken, och linnehanddukarna, är från min inspirationskälla Magnus, och termometern från "the one and only Gúa".

Vackra saker som jag tycker om att omge mig med...

Trälådan köpte jag av min själsfrände Mia förra året när vi hade loppisen hos goa Marie.

Det är nu som ni förstår att jag är väldigt glad för mina vänner va?!...

Så många fina superlativer jag kan benämna dem med, eller hur?!?!

(Med tanke på hur jag började det här inlägget så tänkte jag balansera upp allvarsamheten lite grand med köpa, köpa, köpa...........)

Ja, och det här är vad jag ser när jag slappar i badet. Ganska vilsamt faktiskt.

--------------------------------------------

Nu önskar jag er en trevlig helg och för er som bor i närheten;

funderar ni på att gå på föreläsningen på torsdag - KOOOOOM!

Tror nämligen att den kommer att bli jättebra.

Ha det gott!

Återblickar

Vet ni vad?!...

Jag tror aldrig jag varit så sen med att plocka fram och göra fint till advent.

Det betyder inte alls att jag tappat intresset för inredning och för att göra fint här hemma.

Åhhh, nej...

Det är inte så... Jag har helt enkelt inte prioriterat det nu, mitt i allt annat som pockat på.

Jag har hamnat i något slags tillstånd där jag är totalt här och nu samtidigt som jag på något märkligt vis går tillbaka i tiden. Sedan blir det så att jag tänker, värderar och betraktar...

Jag inser mitt i allt detta att jag känner en slags inre ro och förnöjsamhet, trots att jag inte gjort adventsfint. Detta pyntande som, för min del, annars brukar vara så starkt förknippat med värme, glädje och förväntan. Men, just i detta nu känner jag mig så uppfylld av det som varit bra idag och då är det som om allt annat liksom suddas ut kanterna och blir lite vagt så där.

Så, i väntan på att inspirationen inför årets pyntande ska infinna sig sitter jag nu och njuter av bilderna från förra årets advent.

Ja, det var en alldeles underbar tid!

Därför känner jag mig lite extra rik ikväll, när jag blickar tillbaka och njuter - ännu en gång - av det som var så härligt förra året.

Det är det som är så himla bra med att "återblicka" ibland och selektivt välja ut godbitarna.

---------------------------------------------------

Jag har haft så många givande möten den här veckan och jag inser bara, gång på gång, hur mycket detta berikar mitt liv.

HÄRLIGT!!!!!!!!!!!!

Önskar er alla en fantastiskt fin och trevlig adventshelg.

Guldkorn i vardagen

Hoppas ni har det bra och att den där härliga adventsstämningen börjar smyga sig på hos er!

Själv har jag inte riktigt fått in den där stämningen än - även om jag faktiskt tyckte att den började ge sig tillkänna lite grand här ett tag *ler*

Men, jag kan säga att det är inte det viktigaste just nu. Nej, jag har nog lagt mer fokus på att värdesätta de där tillfällena när jag tycker att det känns bra - vad det än månde vara...

Så, förra veckan blev jag så inni själen glad av att känna lite adventsinspiration komma smygande. Och, idag har jag faktiskt upplevt två guldkorn.

Det ena var ett möte som berikade min dag så till den milda grad och det andra var när jag träffade min mamma och jag kände hur hon strålade av glädje.

Japp, det berikade sannerligen min dag idag, och då blev jag så där extra glad för en stund och kände bara att jag ville berätta det för er.

Så avslutar jag med lite bilder från en av hyllorna i badrumsskåpet.

Lite olika flaskor som jag köpt vid olika tillfällen av Anna, Sandra, Marie och Magnus.

Korgen i hörnet har jag fått av Mia!

Ta vara på guldkornen i vardagen.

Samla på dem och snart har du en skatt...

Att finna styrkan

Livet ställer oss då och då inför prövningar av olika slag. Ibland kan de kännas oerhört svåra och man kanske inte alls tror sig om att klara av dem.

Vid några tillfällen i mitt liv har jag ställts inför detta, och det är tufft, det är krävande, det är svårt och det är smärtsamt. Det finns inget facit, det finns inga genvägar. Det är bara att möta livet som det kommer och ta till sig av de lärdomar man kan, och orkar, vid just den stunden.

Men, mitt i allt detta svåra upptäckte jag också att det är som om man - inom sig - hittar en kraft och en styrka som man inte ens visste fanns där. Och, mitt i allt detta tunga så upptäckte jag också känslan av ”lätthet” som, nästan lite märkligt, infann sig när jag valde tacksamheten. Tacksamheten till livet, till mina nära och kära, till mina medmänniskor – you name it.

Jag var så oerhört tacksam för de stunder när jag satt där vid sjuksängen och fick ett matt leende från mitt svårt sjuka barn. Det går inte att med ord beskriva – vid sådana tillfällen står man bara djupt ödmjuk inför livet och kärleken.

-------------------------

Nu har livet ställt mig inför en prövning igen, och därför har jag också den senaste tiden valt att stanna upp lite extra, jag har valt att passa på och njuta lite extra av allt det där som är bra, att förundras lite extra över de där glädjeämnena som finns där men som vi inte alltid hinner med att reflektera över.

Jag njuter av stunderna i min ateljé, när jag försvinner in i min bubbla av kreativitet. Tittar på de vackra sakerna som jag omger mig med också blir jag alldeles lycklig av skaparglädjen som jag känner. Några nya halsbandsmodeller med fjädrar har tillkommit när jag förlorat mig bort i skapandet för en stund. Det är härligt!

På så vis finner jag styrkan…

Avslutar med lite bilder från min ateljé. Jag inser att jag inte visat så mycket bilder därifrån förut… *ler*

Ta väl hand om er!

Den här rosen är till min kära mamma...

Hon är en sådan där pärla som alltid är så omtänksam om alla andra.

Den vackraste rosen...

Lite oväntat växte den fortfarande där längs väggen, och jag överraskades totalt av de skirt vackra rosenknopparna som livskraftigt trotsade kylan och frosten.

Försiktigt bröt jag av stjälken och plockade med mig dem in.

In i värmen...

Några dagar senare slog de ut i full blom, och jag njöt.

Det var som att få en extra chans, en extra möjlighet att njuta.

Att njuta av något som egentligen var förbi.

Det är jag tacksam för.

Det var sannerligen de vackraste av rosor...

Mitt hjärta

Mitt hjärta rymmer så oerhört mycket....

Kärlek

Omtanke

Förståelse

Medkänsla

Ibland gråter det en skvätt...

Kanske för mig själv

Kanske för någon annan

Ibland av ren och skär lycka faktiskt

För visst är det väl ändå underbart att gråta en skvätt av lycka?!

Ibland av ledsenhet

Inte lika underbart, men oerhört befriande!

Och allt detta är en del av livet!

Kransbindandet fortsätter - believe it or not - och nu blev det ett hjärta av snöbär.

Den hänger på vår entré nu och får helt enkelt symbolisera kärleken!

Idag avslutar jag med en favorit;

"Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra.

Mod att förändra det jag kan.

Och, förstånd så jag kan inse skillnaden."

Önskar er alla en riktigt fin vecka!

Att välja...

... tacksamhet!

För det är ju faktiskt något som vi själva kan välja.

Tänk er två säckar som ni har framför er.

På den ena står det; "Glädje, tacksamhet, lycka"

På den andra står det; "Tyck synd om mig själv"

Just idag sitter jag här och gör en liten inventering i den där "positiva" säcken. Jag plockar ut precis de där sakerna som jag känner att jag är så tacksam för. Och, det finns massor...

Ibland tror jag det är bra att stanna upp lite grand, och stämma av saldot på lagervärdet i den där säcken. För väldigt ofta misstänker jag att vi inte har en aning om hur högt det värdet faktiskt är.

Tyvärr tror jag vi lägger mer tid och kraft på den där "negativa" säcken.

Vi rotar i den, vi plockar ut, vi lägger tillbaka, vi vänder ut och in på den och när vi sedan lägger ner allt tillbaka så brukar det många gånger bli så att det råkar slinka ner något mer, när vi ändå är i farten liksom. Det slutar med att den där säcken blir väldigt full till slut, och väldigt tung.

Det kan vara bra att bestämma sig för att ställa den där säcken åt sidan för en stund och koncentrera sig på den roliga istället. Ju mer man väljer att fokusera på innehållet i den, desto mer glömmer man bort den andra. Det är ju trots allt vi själva som håller oss uppdaterade om innehållet i den "negativa" säcken genom att ständigt vara där och rota, och ofta vill vi ju gärna visa upp det där innehållet för en massa andra också, eller hur?!?!......

Jaha, tänker ni nu. Vadan detta? Varför alla dessa tankebanor?

Jo, idag är jag hemma och känner mig krasslig. Lite höstförkylning som de flesta känt av kan jag tro. Men, det som är tråkigt är att jag skulle ha gått klädmodell på söndag och det har jag sett fram emot så mycket. Men, å andra sidan så har jag ju fått en dag i fullständig stillhet och ro, och då har jag ju möjligheten att sitta och gotta mig åt innehållet i den ljuvliga säcken.

Och, det finns riktiga godbitar där....

Nyligen fick jag några rader sända till mig. De var från en kund som brukade handla hos mig i affären. Orden gick verkligen rakt in i mitt hjärta och jag är så otroligt tacksam... Det är nog en bland de allra finaste gåvor man kan få tror jag. När någon, helt villkorslöst, skickar några rader som berikar livet så oerhört mycket. De kom från en kvinna som har ett hjärta av guld. Tack snälla du!

Har ni tänkt på att vi alla kan berika livet så oerhört mycket för någon annan, genom att visa uppskattning, att dela med oss av vår glädje, att ge beröm osv.

Det beror helt enkelt på vad vi väljer...

Önskar er alla en riktigt fin helg!

Plötsligt bara händer det...

Har ni tänkt på hur det är?!...

Ibland kan jag gå omkring och önska mig något, riktigt, riktigt mycket.

Men, ju mer jag strävar efter att nå det - desto längre tid tar det.

När jag väl kommer till insikt om att det är bättre att jag släpper taget om denna strävan, och istället tänker att det kommer tids nog. När läget är det rätta helt enkelt.

DÅ PLÖTSLIGT BARA HÄNDER DET!!!

Sådana här urnor har jag letat efter ganska länge, men inte riktigt hittat rätt modell, storlek och färg. Men, så var det en dag som vi var i Kil på besök och när jag gick där på trottoaren så blickade jag in i skyltfönstret hos "Bohaget" och där stod urnorna!

I samma ögonblick insåg jag att jag hade ju släppt taget om den där "strävan" jag känt ett tag.

Tänk så mycket lättare allt känns då *ler*

Något annat som vi letat efter ett tag här nu, är en detalj som inte är det allra lättaste att få tag i faktiskt, men som skulle göra sig så otroligt bra här hemma.

Vad tror ni händer under semestern?

I torsdags tog vi oss en tur med motorcykeln och bara släppte precis allt annat.

Njöt så det stod härliga till.

Vi besökte min vän Pia som har butiken "Vackra hem och interiör" i Torsby.

Så många roliga minnen vi har från våra inköpsresor.....

Tror ni inte att den resan resulterade i att vi hittade den där detaljen också?!?!...

Jo minsann!

Så är det.....

Och nu undrar ni säkert;

VAD är det?

Det berättar jag snart!

Ha det gott!

Nycklar i livet

Ja, nu sitter jag här i tystnaden och landar lite grand.

Mörkret smyger sig på utanför, stearinljusen är tända och det är alldeles tyst.

Alla har gått och lagt sig och det är bara jag som är vaken.

Det är så skönt att bara vara i tystnaden ibland!

Så tänker jag för mig själv att livet är ungefär som "Fångarna på fortet"

Man möter olika utmaningar i livet och klarar man uppgiften så får man med sig en nyckel. Varje nyckel representerar olika erfarenheter och lärdomar, och ju fler man får med sig på resan - desto större är chansen och möjligheten att man når skatten.

Och, själva skatten, tror jag, är att känna sig glad, nöjd och tillfreds med livet.

Att känna sig tacksam för allt det där som är bra.

Det finns ofta väldigt mycket bra runt omkring oss, men ibland tänker vi inte på det bara - eftersom vi är så vana att det alltid finns där.

En av nycklarna är just att stanna upp och faktiskt "välja att se" allt det där som är bra.

Och, det gör jag de här dagarna...

Det är gott med semester!

Maria "Vildhjärta" - en förebild

Joakim von Anka - släng dig i väggen säger jag bara!

För ibland känner jag mig verkligen som världens, absolut rikaste...

Men, då mäter jag inte min rikedom i pengar, i status eller i saker att briljera med.

Nej, min rikedom består av det mest dyrbara jag har - mina barn.

Tänk att en till synes, helt vanlig vardagskväll kan kännas så speciell tack vare stunden tillsammans vid matbordet. Skratt, prat, umgänge, gemenskap...

Så kommer jag på mig själv med att tänka att barnen är verkligen fina förebilder.

De har så mycket bra att lära oss föräldrar, likaväl som vi har bra saker att lära dem.

Tänk att vi kan vara som förebilder för varandra, det är väl himla bra ändå?!

En annan förebild som jag har är Maria "Vildhjärta"

Jag har skrivit om henne tidigare här.

Hon lever sitt liv, sin egen sanning och det är så starkt och så oerhört inspirerande.

Det är också en sann rikedom i livet - att välja att följa sin röst.

Förra gången när jag skrev om Maria återgav jag några rader som hon skrivit till ett av sina skapade alster. De raderna planterade sig inne i mitt hjärta och just ikväll så kom de upp och gav sig tillkänna. Mest som en liten bekräftelse på mitt lyckotillstånd.

Just det här med att vilja ha en bättre värld. Det handlar så mycket om att vara med och dra sitt eget, lilla - men ack så viktiga - strå till stacken.

Nämligen att ha viljan att göra det bästa av livet.

Då är man på så god väg...

Vid vissa tillfällen i livet känner jag så oerhört stor tacksamhet till dem som väljer att förgylla någon annans tillvaro - om än så för en kort stund.

Tack mina älskade barn för att ni förgyller min...

The magic in life!

När juldagsmorgon glimmar,

jag ut i skogen gå.......

Nu gjorde jag om texten lite här, men det var precis så det var.

Juldagens promenad i skogen gjorde mig så lycklig.

Tänk att bara sätta på sig, kliva utanför dörren också har man det allra bästa från naturen serverat framför sig.

Ahhhhhh, det är helt fantastiskt.

Visst är det vackert?!

Vilken oerhörd skatt det är att omge sig med detta.

Även om det var bitande kallt ute så kunde jag inte låta bli att fotografera, och visst blev det lite kyligt åt fingrarna emellanåt - men vad gör väl det?

Det gnistrade likt diamanter i snön och solen bröt genom grenarna och skapade ren magi.

Den känslan är så oerhört svår att fånga på bild, men jag kan känna den inom mig, när jag nu, några dagar senare sitter här och tittar på bilderna igen.

Den här vägen ser jag fram emot att promenera på många gånger framöver.

Att få följa naturens gång och se skiftningarna som sker. Från vinter till vår, från vår till sommar, från sommar till höst........

Mitt under promenaden bröts plötsligt tystnaden. Det var två rådjur som dök upp snett framför mig. Graciöst korsade de vägen och försvann sedan in i skogen på andra sidan.

Lika snabbt som de dykt upp var de borta.

Det är i sådana stunder det blir så påtagligt att leva efter mottot att vara precis här och nu.

Världen är verkligen full av underverk - vi behöver bara stanna upp lite för att kunna se dem och njuta av dem.

Ha det så gott alla!