I söndags var vi och hälsade på goda vännen
Carina
Tyckte nog minsann att hon behövde ett avbräck i allt vedbärande och jobb med vedboden.
Nej, så var det ju faktiskt inte, men det fick hon lite på köpet då när vi kom.
Vi åkte egentligen dit för att hämta ett gammalt bakskåp som jag köpt av henne, och då passade vi på att umgås lite grand också - och det är ju aldrig fel. Solen sken och det var en så otroligt fin höstdag, och när man är i den vackra miljön hemma hos henne så känns allt bara "extra allt" i upplevelser.
Så, när det var dags att sätta sig i bilen och åka hemåt igen kände jag mig så där "extra allt" inspirerad också. Ja, och då bestämde vi oss för att åka vägen förbi Dals-Långed och titta in hos
Herbret Antik. Vi hade inte så värst stor tidsmarginal fram till stängningsdax, men det var ju inte så långt kvar - VI HINNER!!!
GPS-ladyn säger "sväng" och vi följer hennes instruktioner lydigt minsann.
-Ja, det går fint det här! säger jag ivrigt till Jan.
Nu börjar jag bli riktigt förväntansfull nämligen. Har ju aldrig besökt butiken tidigare och eftersom vi närmar oss nu börjar jag bli lite pirrig. Vi kommer att hinna med en kort stund där inne, innan de stänger har jag räknat ut.
Man ska aldrig räkna ut saker.....
GPS-ladyn leder obarmhärtigt in oss på rena rama berg-och-dal-bane-vägen och jag sitter nästan och svettas emellanåt. JÖSSES säger jag bara.
En sådan väg är väldigt ansträngande för balanssinnet och åksjukan...
En sådan väg är oerhört krävande för föraren...
OCH, en sådan väg tar väldigt lång tid att åka...
Så, med andra ord sprack ju den där tidsramen ganska mycket.
Vid vissa tillfällen kan Jan vara så där oerhört förstående och när vi väl beträdde "vanlig svensk farbar väg" igen tittade han på mig och sade:
- Eftersom vi ändå är så nära kan vi ju åka förbi och se vart det ligger och hur det ser ut!
Jag nickade bifallande, undertiden som jag strök bort några svettpärlor från pannan.
Döm om min förvåning när vi kommer fram och ser att det fortfarande är öppet!
Svettpärlorna var som bortblåsta, illamåendet och ynkligheten släppte taget i samma stund som glädjen, ivern och entusiasmen grep tag i mig.
Där ser man vikten av att aldrig ge upp i förväg - BARA FÖR ATT MAN TROR ATT DET ÄR PÅ ETT VISST SÄTT!
Tack snälla Magnus för att du var kvar och släppte in oss!
Kan bara - än en gång - konstatera att inredning och vackra saker är som medicin för själen. Så otroligt mycket fina saker och jag kände mig piggare än piggast när jag gick runt där inne och njöt. Det var till och med så att jag inte riktigt hade tid att prata, eftersom jag ville hinna se allt, och det säger inte så lite det. Det vet ju ni som känner mig *ler stort*
Har ni vägarna förbi Dals-Långed så gör ett besök hos
Herbret Antik - MEN TA DEN RÄTTA VÄGEN!!!!! Kolla noga på kartan innan, för den där berg-och-dalbanan rekommenderar jag inte med samma hjärtlighet som butiken.
Ja, så fick det följa med några godbitar hem......
Lade dem på bakskåpet och fotade lite snabbt.
Bild på själva skåpet kommer en annan dag.
Ha det gott!
