Tillökning!

Att ta det som det kommer, att inte bestämma allt från början. Att ge sig ut på resan och helt enkelt se vad man stöter på längs vägen.......... Att stå öppen inför möjligheter!

Inte kunde jag tro att dagens övningar skulle resultera i ännu två.......

Att det skulle bli tillökning!

____________________________________

Midsommardagens morgon bjöd på en underbar frukost på balkongen. Solen den sken, fåglarna kvittrade och själv kände jag mig så där trivsamt nöjd med livet. En härlig bukett med allsköns blommor från gårdagen var blickfånget på bordet, men bredvid på en vit träbänk stod en doftpion i sin enkelhet och pockade på uppmärksamheten med sin förföriska doft.

Ahhhhhhhhh..................

Två timmar senare satt vi i bilen, på väg mot Marias fantastiska butik HemTgårn!

Dagens enda bestämda mål..........

Resten stod öppet!

Efter vägen hittade vi en loppis och där mina vänner, där hittade jag något som efterfrågats!

Nu ska jag måla och slipa lite ska ni se, och sedan - ja, då blir det först till kvarn helt enkelt!

Sen var vi framme! Och, hos Maria förstår ni, där bara kliver man ur bilen och sedan försvinner man bort! Rakt in i himmelriket!

Här följer en bildkavalkad - och till Mia och Marie kan jag bara säga; "Längtar till ni kommer!"

Det här är inne ifrån silon och det är lite svårt att fota där tyvärr. Här är det så mysigt att sitta och fika. Men just idag sken solen så härligt och då fikade vi utomhus.

Efter detta bara fortsatte dagen i ett sällan skådat flyt av upplevelser:

Olssons Brygga i Arvika - mums och ohhhhhhhh!!!!!

Fryken och udden i Kil - ahhhhhhhhh!

Grillkväll - åhhhhhhhhhhhh!

Ja, förstår ni att jag känner mig glad och nöjd?!

Men, hur var det med tillökningen då?

Jo, hos Maria hittade jag de underbara kopparna med fat från Dommo by Gawor, och de fanns i en större storlek också - YIHHAAAAAA!!

Så jag köpte två stycken som nu sällat sig till den övriga skaran.

Ja, så nu blir det väl frukost på balkongen i morgon igen, med de nya kopparna kan jag tro.

I nästa inlägg kommer utlottningen!

Ha det gott alla!

Mia

Hur en önskan blir till verklighet!

Med glimten i ögat sa Fredrik:

- Mamma, när jag tar studenten skulle jag bli så glad om du kunde överraska mig lite!

-Åhhhh, vad kan jag göra då? frågade jag samtidigt som hjärnan spann iväg - rakt in i planeringsstadiet - bara så där som mammor kan.

- Det vore ju fint om ni kunde fixa ett Koenigsegg......, också glimmade det till i ögonen, av humorn som ville bryta igenom och ge sig tillkänna.

- Åhhhhhhh, inget annat?! svarade jag lite skrattande, samtidigt som allt vad planering abrubt stannade av.

Jösses, inte kunde jag ordna fram en sådan exklusiv sportbil som han kunde få åka runt i denna stora dag...........

Tiden den gick och studenten närmade sig allt mer.

Så kom Linn på den strålande idéen.

- Mamma, vi kan ju inte hyra en Koenigsegg till Freddan, eller hur? Men, vi kan minsann göra...

Himmel så rätt hon hade i det. OCH VI GJORDE!

Kungakrona i tråd med swarovskikristaller, monterad på ett gipsägg med hjul.

Ni skulle sett synen på den nybakade studenten när lillasyster överlämnade skapelsen.

Så på något vis blev det ju lite som han önskade.

Ja, han blev ju i alla fall överraskad!

Om man har en önskan ska man nog tänka på vikten av att formulera den tydligt*ler*

Så inte det kommer en uppfinningsrik syster och pysseltokig mamma och tolkar den som de själva vill...........

Ha en fin vecka!

Mia

Ärvda pärlor!

Idag ska jag visa ännu lite bilder på ett beställningsjobb!

Ärvda pärlor levererades i en plastpåse, med en önskan om att förvandlas till halsband, armband och örhängen till en student.

Återigen fick jag fria händer.

Enda kravet var att jag skulle använda mig av 925-silver.

UNDERBART!

Ja, så här blev armbandet och örhängena.

En vacker flicka på sin stora dag, bärandes farmors pärlor i ny skepnad.

Det är precis sådana här beställningsjobb som får mig att känna mig så lycklig.

Det är en ynnest att bli tillfrågad.

Nu ska jag iväg och jobba med administrativa uppdrag.

Ha en fin dag!

Mia

PS Det börjar bli nedräkning till en utlottning nu...... DS

Perfect match!

Som ni redan vet vid det här laget så är jag så oerhört svag för vackra saker.....

Det sinnliga, det skira väcker så mycket inom mig och jag kan bli så euforisk ibland så jag nästan får lägga band på mig. Kan skriva så översvallande kommentarer när jag ser något vackert hos er andra bloggare så ni säkert undrar hur det står till med mig *ler*

Men, det är verkligen precis så jag känner just då.

Ibland blir jag till och med så inspirerad att poeten inom mig ger sig till känna.

En sen kväll för ett tag sedan kikade jag in hos Eva-Karin/Noll54 och fick se att hon lagt ut bilder på de underbara kopparna Milou från det egna märket Dommo by Gawor!

Ja, vad säger man?

Hur beskriver man i ord dessa underbara koppar?

Ni må tro att jag fick totalt lyckorus när jag förstod att jag vunnit 6 koppar med fat - tack vare att poeten inom mig fick fritt spelrum just den där sena kvällen när jag kikade in hos Eva-Karin.

Nu har kopparna landat hemma hos mig och jag kan lova att de är ännu ljuvligare i verkligheten.

Sen kan man ju inte göra annat än le väldigt stort när det sedan visar sig att armbandet och tavlorna som jag precis gjort klart, och nu står i fullt begrepp att börja fota, är i exakt rätt nyans. De finner varandra direkt och jag står nästan där och jublar!

Snacka om "perfect match"!

Kan man ha vackrare upphängning, än hanken på denna kopp, till ett armband som är gjort av cremevita pärlor, bergskristall och små glaspärlor med silverlyster?

Ja, så drabbades jag då av denna euforiska lycka igen då!

Jag känner precis som budskapet på tavlan!

JAG ÄLSKAR DE HÄR KOPPARNA!

Tack Eva-Karin, tack Edward (Dommo by Gawor) och - ja, faktiskt - tack till poeten inom mig.

Nu ska moderslyckan få fritt spelrum också när jag ändå är så där översvallande.

Här kommer en bild på studenten från igår.

Världens lyckligaste Fredrik tror jag!

Jan hade fixat en upplevelse som man antagligen bara är med om en gång i livet!

Den här bilen är i originalskick från 1960 och en raritet kan jag lova. Så den här åkturen misstänker jag var once in a lifetime.

Behöver väl knappast tillägga att vi tog en glidartur själva sen på kvällen........

Over and out!

Mia

Vad som finns där innanför.....

Tänk, där stod den. Så intetsägande och så tråkig.

Den matta, repade ytan fick hela den gulnade plastlådan att se - rent ut sagt - skabbig ut.

Jag höll nästan på att gå förbi den, utan att ge den någon som helst chans att få visa mig vad den egentligen innehöll.

Visst är det allt för lätt att döma av ytan...

Visst är det allt för lätt att förkasta...

De där banden som jag kunde skönja där innanför väckte inte några större lustar hos mig.

Bomullsband - enkla, vanliga, tråkiga.

Lite vågiga band...

BORING!

Men, ändå drogs jag till den. Jag stannade till, tog några steg tillbaka.

Lite frågande tittade jag på lådan igen och undrade vad den skulle kunna erbjuda. Eller rättare sagt, OM den kunde erbjuda något.

Och, gissa om den kunde......

Den erbjöd oanade skatter.

Vilken tur att jag inte bara gick på det yttre.

Vilken tur att jag stannade till.

Vilken tur att jag tog den där sargade lådan under armen och bar iväg den till kassan.

När jag klippt upp förseglingen, plockat bort de översta blekta banden så upptäckte jag de mest skira, ljuva spetsar man kan tänka sig.

Till och med en gammal originalförpackning med knypplad spets låg som inbäddad där i mitten, och den var helt omöjlig att kunna se utifrån.

VILKEN LYCKA!

När jag sitter där i stillheten ute på min balkong, tittar på mina smått överraskande fynd och doftar på de förföriska syrenerna tänker jag att det är precis så det är med oss människor också.

Himmel vilka rikedomar vi alla går och bär på där innanför skalet.

I morgon firar vi Fredrik som tar studenten.

Solstrålen som förgyller allas vår tillvaro!

Nu ska här firas.........

Ha det fint alla!

Mia

Silence is golden.....

Without words?

Yes......

Sometimes words are not enough...........

Ahhh - dessa blommor.....

Ibland är jag bara så glad att jag har mobilen med mig när jag ute och går, så jag kan föreviga sådana här skönheter. Det var en regnig dag, men det spelade ingen som helst roll.....

Jag kan verkligen förlora mig totalt i vackra, skira blommor!

Vilka konstverk, vilka skapelser.......

Konstigt hur det är egentligen.....

En blomma följer man med andakt från knopp till utslagen skönhet.

Man stannar till, stannar upp, doftar på den, låter sig hänföras.

Man förundras!

Och det är som om man vet att ta vara på tiden.

Ibland tänker jag att det är precis på samma sätt man borde stanna upp för att ta vara på livet.

Att möta varje dag med förundran, att se det alldeles speciella i just den här dagen!

Det är som om vi tar det så givet, att vi liksom glömmer bort att njuta av det lika mycket.

Som om vi tror att det vore för evigt..........

Jag fick en så underbar bukett - 20 rosor, vita och rosa! *lycka*

Snacka om att känna sig omtyckt!

Måste ju erkänna att jag blir lite bortskämd med en blomma ibland, och det är härligt.

Just nu sitter jag på balkongen och njuter av den ljumma kvällen innan det är dags av avrunda denna dag. Jag sitter här ute och gör precis som Ferdinand - jag luktar på mina blommor!

Har en lavendel här som doftar så gott varje gång jag stryker min hand mot den.

Idag har den fått en kompis som den förenar sig så fint ihop med.

En Mårbacka-pelargon......

Och, jag är så lycklig - för jag älskar dessa blommor. Tack snälla AnnaMaria.

Jag är så glad att du kom och besökte mig. Det berikade hela min dag!

Så kom jag även att tänka på att det var längesedan jag hade utlottning. Hade ju tänkt mig en när jag haft 30.000 besökare, men det råkade jag missa. Men, det går ju väldigt bra att ha en utlottning ändå, så ni får väl hålla ögonen uppe......

I morgon styr vi kosan mot Borås!

Festligheter väntar och det ska bli så kul att träffa alla goa vänner där nere igen! Är ni redo???

Önskar er alla en riktigt fin helg!

Mia

Tack för alla omtänksamma rader till Linn. Nu är hon på benen igen och tänk vilken ork och gnista det finns i tonåringar måste jag säga. Själv hade jag nog varit matt i flera dagar efter...........

Nattvak...

Inatt har det varit beredskapläge.....

Linn blev sjuk igår kväll, så under nattens mörka timmar har jag gått som i skytteltrafik mellan hennes säng och min. Baddat med kalla handdukar, bistått med vatten och helt enkelt funnits där.

Ibland tror jag att det kan vara en klart underskattad "medicin" - det där med att finnas där för någon annan som har det jobbigt.

Just i denna nattens tystnad är det som om man hamnar mitt i ett slags ingenmansland. Landet mellan då (kvällen) och snart (morgonen), men ändå så lever man så starkt precis i nuet.

När jag satt där med handduken och baddade varsamt var det plötsligt som jag förflyttades tillbaka några år i tiden och visst är det väl ändå märkligt hur man så stark kan återuppleva vissa händelser?!....

Helt plötsligt befann jag mig på sjukhuset igen, när jag satt där och vakade - sekund för sekund, minut för minut, timme för timme, dag för dag..... Det var så olidligt, denna känsla av maktlöshet, att bara sitta där och vänta och hoppas och önska att hon skulle bli bättre.

Hur jag i detta mörka, isolerade rum upplevde sekundvisarens monotona tickande, hur det lät så högt på något vis, så ihåligt. Men, ändå var det ett litet tecken på att vi kommit ännu en bit närmare ett förhoppningsvis stabilare tillstånd.

Det var en tid som jag upplevde ytterligheterna på känsloskalan tror jag.

Jag fick också med mig något mycket viktigt från den händelsen och det är att aldrig, aldrig ta någon eller något för givet.

Att man bär en styrka inom sig som man inte ens kunde drömma om att man besitter, och var det någon som visade på denna styrka så var det Linn. Med sin kämparglöd och livsglädje gav hon inte upp och det är jag så tacksam för.

Ur det svåra kommer ofta något berikande också!

Idag hade jag egentligen riktigt mycket att göra, men vet ni vad - det står sig ganska slätt när man har den stora ynnesten att få finnas för och ta hand om sin dotter - som för övrigt redan nu börjar piggna till och jag tror snart hon är på benen igen.

TACK gumman för att du är precis den du är - jag älskar dig!

Mia