Back in business!

Jaa, goa vänner! Då kan man säga att jag är tillbaka!

När man varit hemma sådär länge som jag varit nu, inte jobbat utan vilat, vilat och åter vilat - då är det riktigt bra att ta det lite varsamt den där första dagen på jobbet.

I torsdags var det första, riktiga dagen på jobbet!

Och, det blev INTE varsamt!

Jag tog min vanligt promenad till affären på torsdag förmiddag, och jag kan lova att det störtregnade! Absolut, fullkomligt STÖRTREGN!

Men, jag var ganska nöjd i sinnet ändå. Jag har ett så ljuvligt vitt, vackert paraply med rosor och trähandtag så då kan man ju glädjas över att få möjligheten att använda det.

Satte nyckeln i låset, gick in och ställde mig i affären och bara tog ett djupt andetag. Liksom andades in atmosfären lite grand och talade om att nu är jag här igen. Skönt!

Klockan 12 öppnade jag och det var så kul - kunder direkt och jag kan säga att det var fullt ös. Jag gjorde arrangemang, slog in presenter och stod i som bara den.

PLING! lät det i ringklockan.

Nu kommer det varor. Låste upp på baksidan. Japp, en pall....... In med den på lagret, ut i affären igen, slå in paket.......

PLING! lät det i ringklockan.

Oj, nu kommer det varor - igen! Japp, en pall........ In med den på lagret, ut i affären, göra arrangemang.......

PLING! lät det i ringklockan....

Ops!!!!!! Nu kommer det varor IGEN! Nu var det fullt på lagret, så då ställde vi den i gången/hallen. Ut i affären, fylla på varor, börja packa upp nya, slå in presenter, göra arrangemang..........

PLIIIIIIIIIING!!!!!!!!!! Det är nu man träder in i stadiet - halvhysteriskt-fniss!

Nej, men! Kommer det TVÅÅÅÅÅÅÅÅÅ pall med varor????!!!!..........

Och regnet det bara öser ner....... laa laa lala lala.....

Fullt på lagret, fullt i gången/hallen, och störtregn! Då är det bara att ta fram solskenet inombords och tränga bort alla orosmoln! Vi bär in de här varorna och liksom pusslar in dem på lagret - och visst löser det sig! Bara man vill!!!!!!

Regn ute -absolut solsken inne!

Som tur är så har jag en mamma som är en gudagåva! Hon tar sig en liten promenad och kollar hur jag har det hon, kavlar upp ärmarna och ställer sig i kassan.

Ja, vad skulle jag göra utan er änglar som finns där för mig?!

Mamma, Ann, Eva, Katarina!!!!!!

Ni har fullkomligt räddat mig nu när jag varit sjuk, tack snälla ni!

Vilken fantastiskt givande arbetspremiär jag fick!

Här behöver man inte oroa sig för slentrian inte *ler*

Massor med nya, HÄRLIGA varor och så många glada, trevliga kunder som jag fick träffa igen.

Så var det ju dagen igår - MORS DAG!

Mina underbara barn kom och vi åt gott tillsammans. Äldste grabben hade köpt ett så vackert kort när han var i London och haft det i gömmorna ända till denna dag. Det känns gott i hjärtat det!!!!!!!

Solen den fullkomligt strålade och värmde så gott!

Avslutade denna dag med en fantastisk tur på motorcykeln - KAN DET BLI BÄTTRE?

Bara åka, titta, njuta, stanna en liten stund på något vackert ställe och bara vara.

Det här är livskvalitet som heter duga det!

AAAAAAAHHHHHHHHHHH!!!!!!!!

Jaa, detta är livet det! I´m back in business!

Visst känns det skönt att tänka på att varje dag ger nya möjligheter!

Mia

Små små saker...... i skala 1:12

Kommer ni ihåg att jag skrev om att jag och Linn hämtade upp lådan med skala 1:12 saker från förrådet för ett tag sedan?

Kolla in den lilla musen som sitter där på diskbänken och tänker tjuväta lite på ägget som gått sönder.

Hade ju tänkt mig skapa lite underbara mini-miljöer av dessa saker, fota och lägga ut här på bloggen.

Men, eftersom jag fortfarande går på så kallad "sparlåga" så har jag inte riktigt haft orken till att fixa till det som jag först tänkt mig.

Det är då det är så bra att gilla läget och ta och lägga in bilder som det ser ut just nu - det funkar ju det också!

Lite ost och kex kanske? Ops, ett glas har visst vällt!

Keramiken här är handgjord...... Vilket hantverk!!!!

Besticklådan i trä är ju bara för ljuvlig. Till höger står en burk med Lemon curd och till vänster om den en paj som någon varit och provsmakat lite.

Får ett lyckorus varje gång jag ser symaskinen. Tyvärr är bilden suddig, men jag tror ni ser alla fantastiska detaljer ganska bra ändå.

Man kan till och med röra på fotplattan så nålen går upp och ner!!!!!!

Har ett härligt skåp som jag tänkt mig att inreda och dra belysning i, men tills vidare så har jag bara ställt in lite saker där!

Det där ljuvliga handfatet ska ju upp på väggen till exempel. Kolla de fristående kranarna till badkaret, för att inte tala om spolningen till toaletten!

Ett litet toalettbord med små parfymflaskor på.

Toalettbord med marmorskivor som passar fint ihop med en ståtlig säng.

Avslutningsvis ska jag visa en av favoriterna!

Järnsängen med ett överkast som har den ljuvligaste spetskant man kan tänka sig!

Den här sängen skulle det ju inte göra alltför ont att sova i på riktigt, eller hur?

Kaminen är ju inte helt fel den heller........

Ja, det var lite godbitar från mina skala 1:12 saker.

Hoppas du fick njuta lite nu Anette, för det här inlägget tillägnar dig lite extra!!!!!!!!

Men, har hon inte glömt nåt nu tänker ni säkert!

Nej, det har hon inte - och ni kan kosta på er ett stort WOW!

Hon lyckades med bedriften att inte skriva ett endaste klokt ord.

Det ni - Mia har andra sidor också förstår ni *LER*

Kram kram på er alla

Min själsfrände!

Vi börjar med en lägesrapport:

Fortfarande väldigt trött och sliten!

Inser att jag nog varit ganska dålig faktiskt och det tar sin tid innan jag kommer att vara tillbaka helt och fullt.

Har idag fått brev av läkaren att jag ska lämna prover om 2 veckor och sedan ytterligare 2 månader. Den där basilusken var illvillig och det gäller nu att få bukt med den så den inte gör en "come-back".

Därför så kommer jag att fortsätta gå på halvfart ett tag till.

Känna efter hur kroppen vill ha det helt enkelt också får jag ta och jobba de timmar som går.

Det är i sådana här stunder som vänner, omtänksamhet och uppmuntran betyder så oerhört mycket.

TACK alla ni underbara som skrivit så fina kommentarer hos mig.

Det ger så mycket och det är verkligen svårt att hitta de rätta orden så ni ska förstå.

Tänk att jag kunde komma i kontakt med så många underbara människor via bloggen!

Det är verkligen helt otroligt och det är ju precis som om man känt varandra sedan länge!

Följande rader ska ägnas åt någon som jag känt väldigt länge och som är MIN SJÄLSFRÄNDE!

Min Lotta! Min absolut bästa vän!

Kommer ni ihåg hon som åkte från Borås bara för att hjälpa mig med flytten av affären?

Det är hon som jag kan gå och tänka på en hel dag och längta så mycket efter också ringer hon sen och undrar hur det är eftersom hon kände att hon skulle ringa!

Det är hon som satte sig i bilen en lördagsmorgon och åkte från Borås bara för att hämta upp mig när jag stängde affären, ta med mig till puben och bjuda mig på god mat och en öl. Sedan på eftermiddagen åkte hon hem tillbaka till Borås för hon hade förpliktelser där på kvällen!

Allt detta bara för att hon kände att jag var trött och sliten och behövde det just då!

Ja, vad säger man?

Jo, jag säger det här:

Tack världens bästa Lotta för att du finns och för att du är min vän!

Alla ord är överflödiga, jag hoppas du vet och känner precis allt det där jag vill säga dig!

Önskar alla en riktigt trevlig helg nu och hoppas att det blir fint väder så vi får njuta extra mycket!

Kram Mia

Tankar i vardagen!

Visst inbjuder stillheten till tankar!

Tankar om livet, tankar om mening, tankar om olika syften!!!!

Ibland händer saker som vi bara inte kan förstå, händelser som känns oövervinneliga.

Men, ibland kan man efteråt förstå helheten lite bättre när man får blicka lite grand så där i backspegeln. När vi befinner oss mitt i så är det inte alltid så lätt att kunna se helheten, men blicken i backspegeln ger oss möjligheten att se helheten med lite perspektiv dessutom.

Har genom vänner, och det som de går igenom just nu i livet, fått mig en liten extra tankeställare och det har då givetvis lett till reflektion.

Alla går vi igenom perioder då vi prövas och det är ofta just genom dessa händelser som vi faktiskt växer och blir starkare, även om vi inte tror det just då.

Just då känner vi oss så oerhört sköra och små!

Men, det kanske är just genom att vi tillåter oss att vara sköra, vara små och inte så där "duktiga" som vi annars är mästare på, genom att tillåta oss känna efter vad vi känner, varför vi känner så och bli medvetna om oss själva, så ges vi också möjligheterna att skaffa oss redskapen för att skapa förändring.

Min resa genom livet har gett mig vissa nyckelord som jag bär med mig och ibland när livet ger utmaningar som är svåra brukar jag tänka:

-Okej, jag förstår inte just nu varför detta händer, men jag kommer att förstå det längre fram. Jag kommer att bli starkare av detta som jag går igenom nu och förhoppningsvis kommer jag att bli en bättre människa för mig själv och för alla andra.

Målet med livet är kärlek!

Att hitta kärleken till oss själva.

Tacksamhet!

Ja, livet är inte alltid så lätt, men det är oerhört lärorikt!

Varje extra tanke som går till tacksamhet och kärlek blir ju liksom bara som en bonus i våra egna liv!

Det är ju helt gratis och något som vi kan unna oss då och då!

Önskar er alla en riktigt fin helg!

Själv är jag på benen igen och ska jobba.

Jag är i alla fall tacksam för sjukvården, för våra läkare, sköterskor och att det finns medicin!

Kram Mia

"Post nubila Phoebus"

Efter regn kommer solsken

Nu går jag inte på sparlåga längre - gnistan har tänts och själen börjar åter spira.

Vad skönt det känns!

De flesta av er kanske tror att jag blivit utarbetad igen, men det är inte därför jag blivit däckad!

Det är en basilusk som tagit min kropp i besittning.

Att jag har jobbat så mycket under lång tid har däremot en stor inverkan. Det blir ju så att kroppen blir ju svagare, mer mottaglig när man jobbat mycket och kroppen inte fått tid för vila som sig bör.

Det är då de där nesliga bakterierna tar chansen.....

Jag hade ju ont och jag kände mig sliten, men trodde inte alls att jag var så dålig (det var då jag bara lyssnade med det ena örat......)

Men, 40 graders feber och frossa - VIPS så är bägge öronen helöppna!

Antibiotika och vila - det gör susen det kan jag lova.

Nu känner jag mig på gång igen.

Börjar bli sugen på att skapa igen och jag kan lova att denna tid i stillhet har bara gjort mig ännu klarare och starkare.

Min livsväg är en vacker, lite slingrande grusväg kantad av skirt böljande gräs som mjukt följer vinden som leker med det. Vackra blommor och ståtliga träd - allt ackompanjerat av fåglarnas glada kvitter. Det är en rofylld och harmonisk plats att vara på så jag har ingen brådska.

"Festina lente" - skynda långsamt

Jag vet att där någonstans efter grusvägen kommer stugan snart att uppenbara sig!

Där kommer jag att skapa, måla, skriva, meditera.......

(en akvarell som jag målade för några år sedan)

SNARK säger ni snart, ni har hört detta till leda kan jag tro, men nu vet jag att det är på väg!

YIHHHAAAAAAAAA!!!!!

Tänk vad lite vila kan göra gott för själen!

Kram Mia

Rapport från en sjukhussäng!

Ja, så här kan det bli....

Förra inlägget handlade om att dra i bromsen själv, innan automatbromsen slår till!

Så publicerar jag inlägget, jobbar vidare och får bara ännu mer ont bak i ryggen.

Det där onda som jag känt av ett tag nu, men som jag tycker att det snart borde gå över.

Och så där fruktansvärt smärtsamt är det ju inte.....

Det finns ju värre ont......

Nej, det är ju dumt att "vara till besvär i onödan"......

Det blir nog snart bättre......

Är det någon som känner igen det här????????

Men, jag får faktiskt ta och packa ihop och avsluta jobbet för den kvällen, för jag känner att det inte alls känns bra det här.

Det är ju faktiskt så att jag lärt mig lyssna på kroppen mycket mer än jag gjort tidigare.

Då - tidigare - hade jag benfast fortsatt att jobba och göra det som jag hade kvar på "listan" också hade jag inte tillåtit mig att lyssna in kroppen igen förrän jag hade varit klar!!!!!!!

Visst är det urdumt!

Nu är det ju så att jag har två öron att lyssna med va, och jag har antagligen lärt mig att lyssna med ett av dem - och det kan jag säga att jag är glad för.

Helst önskar jag att jag hade lyssnat med båda, men det kommer förhoppningsvis!

Det hela resulterar därför i följande:

40 graders feber, frossa, jättedålig, läkare, akuten, sjukhuset.

Nu har jag varit på sjukhuset i några dagar och fått intravienöst antibiotika så jag räknar med hemgång snart, men ni kan tro att jag funderat en del på varför jag hört så dåligt på det andra örat......... Och det är ingen vaxpropp - det kan jag lova. Tror det är nåt annat som jag får ta och sätta mig och meditera lite extra på....... Fniss

Trots allt så var det ju inte så konstigt att jag kände mig lite sliten alltså.

Ja, nu har jag ju skrivit massor redan, men ni som kan lyssna med båda öronen - GÖR DET!

Ja, då vet ni vart jag håller hus nu då!

Slutraderna går till alla underbara här på sjukhuset.

De är alltid lika omtänksamma, hjälpsamma och har ett extra leende tillhands, även om jag vet och förstår att de har precis hur mycket som helst att göra - hela tiden!!!!
Tack snälla ni för att ni tar hand om oss som är krassliga!

Tänk, jag tror att jag hittat tjillevippknappen här också - det är visst ingen spik utan medicin och funkar jättebra när man är sjuk. (Förstår du inte detta riktigt så får du läsa lite i förra inlägget..)

Kram från Mia

Mia Karlsson Pyssling

Ibland känner man sig så liten, så liten och världen den är så stor, så stor........

Tiden den bara forsar fram med en frenesi som nästan är öronbedövande!

Själv springer jag runt och undrar vart sjutton den där "Tjillevipp-spiken" är som Nils Karlsson Pyssling förvandlade sig vid där under sängen.

Finns ingen spik under min säng - möjligtvis några dammråttor kan jag tro.

Skulle ju behöva den nu så jag kan "Tjillevippa" mig så jag blir stor och hinner med mycket mer.

Hur sjutton bär man sig åt tänker jag emellanåt, men så gör jag precis det där som jag inte riktigt vågade tidigare i livet.......... JAG DRAR I HANDBROMSEN!

Jösses, tänkte jag tidigare, tänk om jag drar i bromsen och fullkomligt kraschar - för nu går det väldans fort! Så vågade jag inte liksom.

Men, nu ta mig tusan. Nu drar jag! Bära eller brista. Det är ju en del saker som får sig en liten törn, det är ju oundvikligt när det går så där himla fort.

Men, hellre det än att jag väntar ett tag till - så det går ännu fortare - också är det jag själv som får mig den där törnen när automatbromsen slår till eftersom jag inte vågade själv.

DÅ KAN DET GÖRA ONT!!!!!

Ja, visst är det såhär i livet ibland.

Det är så kul.

Jag älskar mitt jobb, min affär, mitt skapande.......

Men, det går inte att förhandla med tiden ändå.

Då får man bara stanna upp, göra så gott man kan och med fast övertygelse förstå att jag behöver vila nu och tar resten imorgon.

Det är därför det blivit så glest med mina inlägg den sista tiden.

Store tid vad jag längtar efter att skriva, vad jag längtar efter att besöka alla underbara bloggvänner och titta & njuta, läsa & begrunda.

Så nu gjorde jag precis det där som jag egentligen inte har tid med, men som jag kände att jag mer än allt just nu behöver.

JAG UNNAR MIG LITE BLOGGTID!!!!!!!!!

Tack snälla underbara ni som varit in och skickat mig en extra hälsning nu när jag lyst med min frånvaro. Vill bara att ni ska veta att det är just era rader som gett mig den där extra gnistan, den där extra orken att jobba några timmar till.......

Är så innerligt tacksam och glad!

Ni har verkligen gjort skillnaden...........

Den här blomman är till er!!!!!

Någon dag kommer jag tillbaka och då ska jag visa er lite bilder från mina skala 1:12 saker.

Det finns några godbitar där som jag kan tro att i alla fall goa LantlivsAnette är sugen på att se!

Sköt om er nu allihop!

Tänk på att dra lite försiktigt i bromsen då och då istället för att nödbromsa.

Livet blir så mycket behagligare då.

Kram Mia