Minne?!?...

Sitter här och kliar mig lite fundersamt i huvudet!

Samtidigt så känner jag hur ett leende breder ut sig mer och mer i mitt ansikte. Ja, jag kan inte göra annat än le faktiskt. För visst kan det vara lite frustrerande att vara glömsk, men ibland kan det också vara ganska härligt befriande. 

Vaknade imorse och hade en härlig, oskriven dag framför mig. Gick här och njöt lite av småsaker som jag tycker om. Sen bestämde jag mig för att slå två flugor i en smäll. 

Först ta en promenad längs älven och rensa tankar, landa och njuta. Sen skulle jag avsluta rundan med att gå in till city och köpa spackel. Idag skulle jag nämligen spackla en vägg och sätta upp en tapet. Yiihhhaaaa! Det här skulle bli toppen.

Med mössa på huvudet, musik i öronen och lite halvystra steg i fötterna klev jag ut genom dörren. Ja, det här blir en fin promenad det! Jajamen! Och efter en liten stund så blev det så där som det brukar bli när jag är ute och går. Mitt i allt så måste jag bara tvärstanna och ta fram kameran. För framför mig har jag världens finaste motiv.... Och det här vill jag ju bara fota alltså. Spara känslan liksom! Eftersom detta har hänt mig väldigt många gånger när jag varit ute och gått så är det endera så att det finns vääääldigt många "världens finaste motiv" eller också är det så att jag har ganska lätt för att förlora mig i stunden. Och eftersom just den här stunden är så himla härlig så upplever jag att det är ett lite magiskt tillfälle. OCH DÅ BLIR LIKSOM DET MESTA GANSKA FINT! Ja, så då stannar jag, fotar och tycker att livet är toppen.

Jag förlorade mig helt i promenaden, i den slumrande naturen och ett totalt varande i nuet. När jag väl kom hem igen så var jag ganska blöt eftersom det hade börjat regna. Men den där känslan, att komma in i värmen, sätta på sig myskläder och dricka lite varm choklad är så himla skön! Så jag tände lite ljus, satte mig tillrätta och värmde min frusna kropp med lite varm dryck. Och det var då jag slogs av tanken att jag hade glömt något?!?.... Hmmmmm...

Kliade mig lite fundersamt i huvudet och helt plötsligt fick jag tag i det där minnet som hållit sig gömt under promenaden. SPACKEL!!! 

Så idag blir det inget spacklande och tapetserande. Idag blir det levande ljus, mys och förvaltande av "må-bra-känslan" istället. Och det är riktigt gott faktiskt. Spackel kan jag ju köpa en annan dag. 

Ha det gott och njut av stunden!